Kan väl ärligt säga att alla mina idéer kanske inte alltid har varit så lyckade eller för den delen vidare genomtänkta heller... många har slutat i rena katastrofer faktiskt.
Men jag vill ändå berätta om en...
... idé jag fick en gång.
Har ju haft några inlägg om Osho nu precis... och det har fått mig att tänka till på det här med religon... Gud å sånt.
När jag blev drogfri så hittade jag en väg som passade mig... inget som jag var direkt medveten om från början får jag väl erkänna... nä snarare tvärtom... jag var kraftigt dömmande för det talades om Gud första gången jag kom i kontakt med den vägen... å ni ska veta att jag inte gillade Gud-grejen...
... nä jag tillhörde de som fick tvångstankar när jag kom in i en kyrka... var bara tvungen att svära extra mycket när jag var där... vilket hände vääääääääldigt sällan... det var väl typ på nån begravning när en polare hade dött som jag satte min fot där.
Så här i efterhand så kan jag förstå att jag saknade något... när jag var liten så trodde jag på Gud och det var lika naturligt och självklart för mig som...
... att se några cyklar i ett cykelställ...
... jag ifrågasatte inte för en sekund att det fanns en Gud.
Denna tro försvann när jag blev äldre... och jag blev istället väldigt dömmande mot all form av religiös tro... har ju en tendens att göra allting svart eller vitt... lite svårt för nyanserna *L*... det är allt eller inget som gäller... kanske inte så mycket längre tack å lov... skönt.
Men åter till min idé... som jag sa så hade jag kraftiga störningar på det här med Guderiet... och vägen jag hade valt innehöll någon form av tro... jag fattade snabbt att jag fick tro på vad fan jag ville... en kraft starkare än mig själv var att rekomendera för att bibehålla min drogfrihet... så jag fick en idé...
Jag gjorde det jätteenkelt... jag hittade på en egen Gud.
Min Gud fick ett eget namn... "Kalle".
Var kärleksfull... och det fick räcka... så enkelt...
Idag så kan jag kalla min Gud för vad som helst... kärlek... kraft starkare än mig själv... ja vad som helst egentligen... t.o.m. GUD... för jag är inte en religiös människa... jag är bara en troende människa... å det känns bra...
hej vännen..ja, det är lustigt hur det är. men det är en bra ide, den med kalle. för att undvika att försvåra det för oss...så är det toppen att vi får välja GUD som vi uppfattar honom. det är ju liksom enklare då. har varit i tillfrisknande drygt ett år nu och har nu hel och enkel uppfattn om min gud. när jag påbörjade mitt steg-arb så fick jag förstå,..att det är liksom viktigt att gud inte är jag och att tilliten till nåt utanför mig själv finns. har oxå haft tur eller vad man ska kalla det..som träffat på folk som kunnat förklarat detta m guds-begreppet på ett sätt som gjorde att jag kunde "köpa det" så att säga..den bästa förklaringen kommer dock från en klockren man från west virginia,..som uttryckte det som så..- det är bara att sätta ordet villighet bakom ordet GUD.. hm..har ju sett att jag har villighet till förändring och den är jag tacksam över. om jag då låter det stå bakom min gud, så blir det enkelt. har ju kartlagt min sjukdoms-ohanterlighet och har tillit till att programmet är lösn på mina problem..tilliten ökar i omfång m tiden..men den finns..då fick jag till det m GUD för jag har ju villighet till förändring. kalla det tur eller GUD men hade jag inte hört dessa förklaringar om 3e steget och GUD, så hade jag säkert försvårat det för mig med att strida om huruvida GUD hjälper mig och alla motgångar hade naturligtvis gjort mitt ifrågasättande oändligt mycket större. jag har inte behövt strida vad det gäller och det är jag tacksam för..kram peter, från ingalill (ps. har hört detta m kalle på talskiva och det hjälpte mig då, att förstå att det spelar ingen roll vad gud heter. man får välja och poängen är ju att gud/kalle finns för oss.)
skriven