PETERS BLOGG

... kan vara riktigt skönt.

Just nu så sitter jag mätt och belåten efter att ha ätit gott och frossat i...


... godis... framför TV:n där jag precis har sett...


... "Tomten är far till alla barnen" ännu en gång.

Det är ju mycket snack om ensamhet när det är Jul... hur hemskt det är för alla som är ensamma på julafton... och jag har en lite annan syn på den saken... eller ska vi säga en vinkel till *L*.

Först av allt ska jag ju säga att jag inte har varit ensam denna julen... nä... redan tidigt på förmiddagen så bjöd min äldsta dotter på en julfrukost... jag och mina barn och numera barnbarn *L* träffades åt och delade ut lite julklappar till varandra... detta är minst sagt något som jag är väldigt tacksam för... det är med skamkänslor jag nu skriver om hur jag en gång i mitt liv som aktiv missbrukare förstörde en julafton för mina barn och deras mamma... en fullständig katastrof som slutade med att alla utom min äldsta dotter som då var 10 år gammal lämnade mig i mitt hus... skitfull och odräglig... hon stannade för att hon tyckte synd om mig... och det är ett fruktansvärt minne för mig...

Det kan jag inte förlåta mig själv för... jag skäms jättemycket när jag tänker på det.

Ändå så är jag bjuden till henne idag... och det är inget annat än ett mirakel för min handling är faktiskt oförlåtlig tycker jag... och som grädde på moset så är mina andra barn där också... och mitt barnbarn... och jag är välkommen.

Efter det åkte jag min vaaaaaanliga julrunda... först till min mamma... och sen till min pappa.

Hos pappa fick jag en väldigt fin julklapp... en kram när jag gick... vi har inte direkt kramats så mycket jag och min pappa genom åren som gått... för något år sedan försökte jag ge pappa en kram men han blev så överraskad att han trillade över köksbordet... dock utan att få några större skador *L*... ett år efter det så försökte jag igen... den gången trillade han över sin bil... men idag så gick det bra... tredje gången gillt *L*... och det var en höjdare.

Sen åkte jag hem... nu dröjde det inte länge innan telefonen ringde... och det var leffe som påminde mig om NA-mötet vi har i Lidhult på onsdagar... så det blev ett möte också innan jag kunde landa här hemma... ensam... och det är sååååå skönt att bara slappa här hemma på julafton i min ensamhet... det är skoj med alla människor runt omkring mig men också himla skönt att få lite tid till mig själv.

Så nu satt jag här och funderade lite... om det där med julen... och att det snackas mycket om hur trevligt och mysigt det är med en familjehögtid... men va fan... jag vet inte hur många som jag känner som beskrivit sina jular som allt annat än trevliga... ta bara julen jag utsatte min familj för... och det är inte bara de som har fruktansvärda minnen av just jularna... fylla... våld... skrik... gap... det är fan inga trevliga familjehögtider som många barn utsätts för i detta ögonblick som jag skriver detta... och det finns massor av vuxna som inte saknar julen ett endaste skit... som just nu sitter med minnena av alla dessa katastrofer som skett i en svunnen tid.

Jag skriver inte detta för att rättfärdiga mitt eget beteende... jag skriver detta för att det är sant.

Kanske är det som i mitt fall... jag klarade inte av förväntningarna och drack alldeles för mycket sprit... och blev alldeles för full... å fulla människor är väl inget som barnen önskar sig i julklapp?

Tack å lov så finns det mängder av människor som gör julen till en barnens högtid... en helg där de njuter av att få umgås och glädjas åt barnens glädje... heder åt dessa människor som inte bara snackar utan även tar sitt ansvar som vuxna föräldrar... jag är rörd när jag ser hur bra mitt barnbarn har det... hans mamma gör inte som hennes pappa gjorde... hon gör som sin mamma alltid har gjort... och det är jag mycket glad över att få uppleva...

... jag är glad över att jag har vett att skämmas över vad jag utsatt mina barn för... och oerhört tacksam över att slippa bete mig så idag... jag är inte samma människa längre... inte så länge jag håller mig drogfri... det känns fan bra...