PETERS BLOGG

... känner jag mig idag... på flera sätt.

Att få laga mat tillsammans med "vår" helt underbara klass idag är en gåva av stort format... vilka helt underbara människor jag får tillbringa tid med... å så jävla häftigt det är att göra någonting praktiskt tillsammans...


... det hackades... till...


... huvudrätten... en indisk kyckliggryta... och till...


... efterrätten som blev glass och mycket uppskattad fruktsallad.

ALLA hjälptes åt i köket och det njöts i fulla drag av den mat vi skapade tillsammans... och känslan av att få uppleva detta var för mig som att vara i en enda stor familj... tack vill jag ge till den vackra och värdefulla klassen för att jag får vara med... ni ger mig hur mycket som helst och jag är stolt över att ni släpper in mig i era liv.

Efter detta rusade jag iväg på ett nätverksmöte som jag skulle delta i... kom en halvtimme för sent... jag hatar att komma för sent... det känns respektlöst för mig att inte vara i tid... men inte fan gjorde det mig till killen med den låga profilen... nä istället så stack jag in hela huvudet å levererade mina åsikter så det stod härliga till... shit... får liksom en känsla av att jag blev en smula "för mycket"... men fan... efter några år i detta gebitet så har jag faktiskt skaffat mig en del erfarenhet... vad jag fortfarande behöver träna på är att leverera den erfarenheten på ett bättre sätt... inte alltid ställa mig på barriärerna å vifta med flaggorna... vem vet... kanske var det någon annan som också ville säga något... suck.

Ja det är svårt med balans... allt eller inget sitter djupt *L*.

Tur att jag har yogan... så jag kan träna på balansen... det är också ett privilegium.

Ja idag så har det varit full fart igen... och eftersom jag började dagen med en gemensam måltid och tyckte att det var sååååå trevligt... så kan ni ju räkna ut vad en "allt eller inget" kille som jag avslutade dagen någonstans... såklart...


... på vårt vaaaaaanliga kinahak i goda vänners lag.

Vad jag beställde?

Mina vänner vet... å på restauranten så vet de redan när jag visar mig i dörren... nr 9 och en coca-cola... alltid... varje gång...