PETERS BLOGG

... är ett ord som jag missbrukar... trodde jag... det gäller inte mig... blev lite nyfiken så jag slog på nätet och läste denna text...

"Den som har generaliserad ångest brukar beskrivas som allmänt ängslig. Han oroar sig ständigt, ofta över småsaker och oron tas ofta ut i förskott. I synen på tillvaron lägger han oftare märke till det som är oroande och hotfullt än det som är glädjande. Den drabbade tycker ofta själv att han oroar sig i onödan.   Oron gör att man blir osäker, okoncentrerad, rastlös, pessimistisk, spänd, stresskänslig, uttröttbar, irritabel och sover dåligt.   Utmärkande är också kroppsliga ångestsymtom som ökad muskelspänning, svettningar, darrningar, muntorrhet, hjärtklappning, täta urinträngningar och mag- tarmbesvär."

För fan... detta är ju en beskrivning på mig i mitt aktiva missbruk... det var ju egentligen anledningen till att jag petade i mig droger... jag blev faktiskt förvånad... och jag läste vidare...
 
"Sjukdomen börjar ofta redan i unga år och varar länge."  

va fan... å jag som nästan hela mitt liv trott att jag var ett ufo... annorlunda... och till slut så kom jag fram till...

"Behandling:
Generaliserad ångest kan behandlas med kognitiv beteendeterapi och läkemedel."

Den kemiska lösningen "läkemedel" har jag ju provat alldeles för länge i mitt liv... å ska jag vara riktigt ärlig (här kan jag bara prata för mig själv så detta är min personliga åsikt) så blev det bara värre ju längre mitt missbruk varade... å mina "läkemedel" var inte ordinerade av några läkare (får jag verkligen säga tack å lov här?... för det är så det känns)... nä här var jag själv min egen både doktor och patient... och ordinerade mina egna lösningar... typ... alkohol... hasch... amfetamin... ja och lite annat "gott och blandat"... man kan väl säga att jag tog det som fanns till hands för tillfället... det spelade inte så stor roll bara det "funkade" för stunden.

Men det där andra... "kognitiv beteendeterapi"... det är ju precis vad jag använt mig av för att hålla mig drogfri och få vad jag idag utan att tveka skulle kalla för ett liv värt att leva... ja inte bara det... utan jag vill faktiskt sticka ut hakan och kalla mitt liv för ett kanonliv... fyllt av kärlek och tacksamhet...

... fan jag var ju inte fel på det någon gång... enligt läkarna alltså... men på den ena punkten är vi inte längre helt överens doktorn och jag... för min åsikt och erfarenhet är faktiskt att "läkemedlen" förvärrade mitt tillstånd... inte under tiden jag var påtänd såklart... men varje gång drogen gick ur kroppen hade jag ju blivit ännu sämre... det var väldigt tydligt för mig.

Men nu vet jag vad min nya föreläsning kommer att handla mycket om... just det... "kognetiv beteendeterapi"... på mitt sätt *L*... hur jag oftast utan att ha en aning om det på ett mycket praktiskt sätt behandlat min ångest... och om varför jag vill påstå att mina rädslor är mina bästa vänner *L*... fan det är häftigt med internet... jag ångest?... hehe... det hade jag ingen aning om...