Åsikter...

... har jag... och de har gjort sig påminda idag... tagit alldeles åt helvete för stor plats mellan mina öron i ett par dagar.

Jag vill inte vara MOT någonting... nä jag vill vara FÖR det jag tror på istället... å nu har jag gått igång riktigt ordenligt på de allternativ som erbjuds de människor som tycker att det är jobbigt att knarka... eller det kanske är riktigare att säga de möjligheter till hjälp som erbjuds människor som tycker att det är jobbigt att leva på livets villkor.

Naturligtvis så tycker jag att ALLA ska få möjligheter till hjälp... precis vem som helst kan hamna i en livskris... och jag tror faktiskt att de flesta av oss någon gång hamnar i någon form av kris... det är väl lite grann livet på livets villkor... det händer katastrofer i våra liv... det finns människor som MED RÄTTA kan påstå att droger räddat livet på dem... som inte kunnat stå ut med sin situation utan drogerna helt enkelt... jag personligen tillhör inte denna kategori... visst var drogerna LÖSNINGEN på mina problem men jag hade kunnat klara mig utan dem om jag fått den möjligheten.

Nä det jag har gått igång på är hur samhället (som ju egentligen ska vara vi) har kappitulerat... för jag tror inte riktigt på att människor i t.ex Halland helt plötsligt av någon outgrundlig annledning har blivit ett folk som har fått oerhört ont överallt... så ont så att var tredje halläning idag måste käka värktabletter... vad hände... har vi blivit anfallna av främmande makt som för ett biologiskt krig mot oss utan att jag fattade det?

Kan det... jag bara ställer frågan... kan det vara som så att vi helt och hållet håller på att förlora förmågan att leva på livets villkor?

Vågar vi inte längre känna på fysisk eller psykisk smärta?

Varför får ungdommar piller när tjejen/killen gör slut... varför är det farligt att må skit över en seperation... känns de värre nu för tiden?

Finns det kanske någon som tjänar på att vi blir sjukare?

Jag vill vara noga med att påpeka att jag definitivt inte har något emot mediciner i medicinskt syfte... nä det finns otaliga fall där detta har räddat liv... och det är en gåva att det finns mediciner att ge till de som behöver dem.

Vad jag vill komma till och vad som skrämmer skiten ur mig är att det verkar som om att det finns krafter som inte är intresserade av att vi ska klara av att leva på livets villkor... som vill lösa alla problem snabbt och låta oss slippa växa genom att klara av att hantera fullt normala känslor som uppstår när vi går igenom en kris.

När jag slutade knarka så försvann inte mitt drogsug över en natt... drogsug är en vad jag kallar för helt normal konsekvens av mitt knarkande... något som jag fick ta mig igenom... och som jag vet fortfarande skulle kunna dyka upp även om jag varit befriad från sådana sug under flera år nu... det är helt naturligt med drogsug för en narkoman som slutar knarka... jag är inte tvingad att peta i mig något för att jag är drogsugen.

Men när jag går in på en webbsida för ett läkemedelsföetag så kan de erbjuda mig medel mot mitt drogsug... i form av legala droger... jag kan välja att slippa vara drogsugen... helt legalt... jag är tacksam för att jag inte fick det valet när jag la av med droger... för jag hade givetvis valt den "lätta" vägen och sluppit ta konsekvanserna som jag själv skapat.

Ska dessa krafter ta över nu?

När jag var aktiv narkoman så slogs jag MOT samhället för att jag ville legalisera drogerna... å jag vill inte vara MOT någonting... så visst blir jag förvånad nu när jag vill leva som en god samhällsmedborgare på samhällets villkor... jag trodde ju att striden var över... att jag kunde vara FÖR drogfrihet och känna mig delaktig i ett samhälle som delade mina värderingar... inte att jag skulle känna mig MOT en samhällsstödd LEGALISERING av droger.

Egentligen är jag väl bara rädd för att inte få vara med nu heller...

Kommentarer :

#1: monika

Apropå drogsug... Det hade jag igår efter minikonventet..... Men det är som du skriver, man behöver inte använda för att man blir sugen!!

För mig (som för många andra) blir det alltid en släng av "baksmälla" efter en hel dag med gemenskapen och möten och fester..... Men det är kul!!

Ha de bra =)

skriven
#2: peter

Jag är väldigt bekant med den "baksmällan"... och den kommer absolut inte att hindra mig från att njuta av livet med alla er fantastiska positiva underbara kärleksfulla modiga vänner som liksom jag faktiskt fixar att leva på livets villkor.

Tack för att vi finns för varandra... utan alla oss hade det varit svårt... tack för att du hjälper mig.

(((kram)))

peter

skriven
#3: Pierre

Åter igen, det finns inga legala droger, mig veteligen ingen kamp för legalisering av droger heller, som jag känner till.

Det jag vet är att man försöker få bort kriminaliseringen av eget bruk och det är nåt helt annat och har ett helt annat syfte.

Finns ingen anlednign att kämpa emot nåt som inte existerar, jag fattar inte vart din nojja kommer ifrån, ärligt talat.

Rädslan för att inte få vara med förstår jag, för som motståndare till en välfungerande behandling som vetenskapligen räddar liv, ger människor ett värdigt liv, sparar på människolidande och som dessutom är en samhällsekonomisk jättevinst, så tror jag inte att det gynnar motståndarna , snarare riskerar dom att gräva sin egen grav i längden. Jag tror att man behöver vara öppen för alla alternativ, tex bara för att jag återföll så gillar jag inte NA:s program mindre för det, jag vet att det kommer att bli en del av mitt liv igen, när jag e redo att ta det steget. Mångfald e nog morgondagens melodi.

skriven
#4: peter

Om jag får min medicin (eller drog om du vill) utskriven av läkare (legalt) eller köper den av min kran på stan (illegalt) så är det väl ändå samma substans jag får i mig?



I ena fallet så kallas jag för brukare och patient och i det andra för missbrukare och knarkare... vilken är skillnaden?



Att jag gick igång på detta förvånade mig själv... för känslan var stark... beror inte på att jag inte vill att människor ska få ett drägligt liv... nä det min egen erfarenhet av att ha en mycket nära släkting som fick en lösning serverad av samhället i form av medicinering av diverse olika preparat (vissa av dem väldigt gångbara på den sk. illegala marknaden)... jag som barn upplevde att jag blev "bestulen" på denna person av dessa droger... och det är den saknaden som fick igång mig... jag blir helt enkelt förbannad och ledsen när jag tänker på det... jag som aktiv narkoman har ju flytt undan livet på livets villkor i hela mitt liv... för det var vad jag lärde mig... pallar du inte så skit i det... och det som smärtar mig mest var att jag upprepade samma sak... och lät mina barn och de som älskade mig ta skiten helt enkelt... att knarka är en baggis jämfört med att behöva stå sidan om och se på... å det är väl inte vad jag vill lära mina barn... att de inte behöver lära sig leva på livets villkor.



Jag är inte motståndare till att det finns allternativ för dem som inte pallar att leva ett drogfritt liv... jag är inte ens emot mina gamla vänner som är kvar ute i sitt missbruk... jag är FÖR ett drogfritt liv på livets villkor.



(((kram)))

peter

skriven
#5: Carina

Peter,har lagt dej nu som favorit..ska visa min Robin din sida om han kommer hem.han har ju muckat nu...har varit ute 3 veckor men inte hört av sej än...ha en bra helg vännen..hoppas denna dagen kommer när min son ger upp knarket..du har ju gjort världens jobb med din kropp..all heder åt dej,kram carina

skriven
#6: peter

Tack vilken komplimang... woow... nu blev jag glad å en smula stolt faktiskt.

Jag håller alla tummar jag har för att din son ska tröttna på drogerna och välja livet istället... å den dagen så kan jag visa honom vart han kan få stöd... för vi är några stycken som lever drogfritt och vi finns lite överallt... å vi hjälper varandra.

(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :