I flera år har jag filat på en fortsättning på den föreläsning som jag har åkt land å rike runt med nu i en massa år (ja den har ju t.o.m. gått på export till andra länder och däribland även på engelska så långt bort som i Indien)... å nu är det dax för att sätta denna vidareutveckling av min föreläsning... å det är verkligen spännande och känns oerhört inspererande med denna utmaning...
... jag älskar ju att föreläsa.
Naturligtvis så finns det en sida i mig som är livrädd för hur detta ska gå... det är ju faktiskt på det viset att föreläsningen som vi har åkt runt med har varit och är väldigt uppskattad... jag skulle nog kunna säga att den visat vara en succé... så tacka fan för att jag är rädd... eftersom jag har lyckats med något så känns ju det som en betydande risk att jag kan misslyckas denna gång... jag har ju höjt ribban och kan känna mina egna krav flåsa mig i nacken.
Ibland så är det tid för förändringar... och det handlar inte om att förändra allt på en gång... många små förändringar blir till en STOR förändring till slut... kanske kallas det för utveckling?
Jag har något mer som jag vill säga... och jag känner mig trygg i min roll... så det är väl dax... dax att gå vidare...
Jag vet att du kommer lyckas med det Peter! Du är en stjärna! Klart du själv som sätter mest press på dig själv. Det lärde jag mig för ett par årsen,jag är den som har störst förväntningar på mig själv av alla... Ta det lugnt :)
skrivenKram kram