Ekonomisk Ångest...
Och jag inbillar mig att det finns fler än jag som känt av denna stress... för jag blir fan stressad av att ha större utgifter än inkomster... känner mig en smula maktlös faktiskt... inför verkligheten... livet på livets villkor.
Egentligen så förstår jag att jag har ett lyxproblem... och att lösningen på ett ekonomiskt problem är väldigt enkelt... öka inkomsterna eller minska utgifterna... och eftersom min inkomst är konstant på typ existensminimum så handlar det nu om att anpassa mina utgifter efter den rådande situationen... och göra mitt bästa för att hitta en lösning på mitt problem... jag får helt enkelt prioritera.
I mitt tidigare liv så valde jag alltid att helt enkelt förneka verkligheten... och blev överraskad över konsekvenserna... såg mig som väldigt orättvist behandlad när jag helt plötsligt inte hade någon ström i huset eftersom jag inte betalt räkningen... visst har vi där jag bor drabbats av strömavbrott många gånger när det har blåst för mycket... så jag har ju en viss vana av att leva utan ström... men jag ska ärligt säga att jag föredrar att ha fungerande el här hemma... så min elräkning har hög prioritet... det spelar liksom ingen roll att denna månadens räkning är en hisnande sluträkning och att jag inte har råd... jag tänker inte tillbringa ännu en jul utan ström... nä den lyxen vill jag unna mig... det är bara att betala... även om det kommer att ske lite senare än sista betalningsdatum... igen *L*.
Bilen måste repareras... min bildoktor har hittat allvarliga fel på min bil... dyrt... här vill jag också blunda för verkligheten... nu har jag inte råd... så är det bara... och får hitta lösningen i att skjuta på problemet... tyvärr.
Lösningen är enkel... ärlighet... det är bara att säga som det är och fixa med en avbetalningsplan... och nu är jag glad för att jag alltid går till samma bildoktor och att han har förtroende för mig... så det kommer att lösa sig i sisom tid... surt men det finns ingen annan lösning... det får jag acceptera... med mitt boende så är min bil en nödvändighet.
Mina andra räkningar är redan betalda... hurra för banken via internet... här lägger jag in räkningarna direkt när jag får dem... och även om det känns som en käftsmäll när jag kollar mitt saldo så är det en befrielse att jag inte hunnit förhandla med mig själv om dessa räkningar... de är redan betalda... färdigt... klart... oåterkallerligt... borta.
Så just nu är mitt största problem mitt barnbarns present som jag vill ge honom vid en namngivningscermoni på söndag... och det är mest ett problem om att jag är rädd för vad andra ska tycka om min present... och det är ju helt sinnessjukt... det förstår jag... det ska ju inte ha ett dugg med pengar att göra... men det känns så för mig... att jag blir bedömd utifrån vad jag köper för något till honom... vilket jag inte ens tror att jag blir... nä det är bara en känsla.
När jag var liten så hade jag en morfar... och det var stort för mig... kommer ihåg när vi... jag och morfar... åkte runt i hans bil... en vit volvo PV... med ett släp efter... full fart... hämtade ofta sånt som skulle malas till mat för hans minkar... och jag älskade dessa resor... bara jag och morfar.
Och vet ni vad... jag vill ge mitt barnbarn en morfar som ser honom... som bryr sig och finns där... jag vill ge mitt barnbarn känslan av att vara älskad av en morfar... jag minns hur mycket det betydde för mig.
Men det kan ju inte ge det som en present... nä... jag har inga pengar... så jag tänker ge honom en tavla som jag gjort... å visst kan det kännas fattigt när jag jämför det med grejer som man kan köpa för pengar... ändå känns det rätt... för jag hade varit glad över att ha haft en tavla som min morfar hade gjort och gett till mig... jag har själv ett halsband på mig som min mormor haft... och det betyder väldigt mycket för mig... det känns som om mormor är med mig i livet... och det känns tryggt på något oförlarligt sätt.
Det kanske är tur att jag inte har en massa pengar... så att jag får sitta ner och fundera lite på vad som verkligen är värt någonting för mig i livet... känna hur rik jag är... mitt i min ekonomiska ångest... fan... det är ju bara pengar... å det är ju minst sagt ett världsligt problem...
Så flippat... min pengabrist får mig att känna mig rik...
Sååå märkligt, satt faktiskt just å gjorde det du nu låter bli, förhandlade med mig själv om mina räkningar. Blir helt förundrad, över hur det här fungerar, men fungerar gör det ju! Ska betala dem bums, å va glad att jag KAN göra det, tack för insikten!:)
skrivenÅ du, som du skriver själv, vem ska bry sig om vad du ger ditt barnbarn? Om paketen är såå viktig, så får de väl ge den själva, det kligger ju inte hos dig, å ditt barnbarn lär garanterat inte ha nån åsikt...?
Mina döttrar har en morfar, men de har aldrig träffat honom..nä, det bästa du kan göra å ge, är att finnas å bara vara du, det räcker allra längst..
Vet du, jag älskar verkligen din blogg<3
fanns det ett "bästa blogg"-pris, så skulle din vinna det-alla kategorier!!
Ska genast ta fram min bankdosa, tack för hjälpenler
Kram kram // Elvira