... är något väldigt ALLVARLIGT för mig.
Jag är övertygad om att det är humorn som räddat livet på mig... hade jag inte kunnat skratta åt livet på livets villkor så hade jag inte fixat det... jag har använt och använder skrattet till mycket.
Jag har t.ex. problem med att vara ledsen... sorg har aldrig varit något som jag behärskat med framgång... och hur fan man är ledsen på riktigt... det är en fråga som förföljt mig i hela mitt liv... kanske är först nu på senare år som jag så smått börjat förstå... lite grann.
Mitt sätt att visa sorg har varit en aning komplicerat för mig... och jag har väldigt ofta känt mig en aning missförstådd... inte så konstigt egentligen... för när jag är ledsen så ler jag... och istället för att gråta så har jag skrattat... tacka fan för att min omgivning inte fattar nada när jag är ledsen.
Humorn är mitt sätt att få distans till mig själv och mina känslor... och paradoxalt nog också ett sätt för mig att på något sätt bearbeta jobbiga känslor som hade varit förödande för mig att stänga in i mig själv... utan humorn så hade jag legat på psyket... det är jag helt övertygad om... för jag tror att vi alla behöver släppa på trycket lite då och då... mitt sätt har varit och till viss del är... med humor...
Kommentarer :
#2:
peter
Ja jag tycker att det är skitsvårt att vara i sorgliga "läge"... å det blir väldigt lätt lite pinsamt... jag får många gånger bita mig i tungan eftersom min humor inte alltid är uppskattad av alla i vissa läge... jag har nog också en smula bizzar humor... passar inte alltid in på en begravning.
Att du skriver mer på min blogg än din egen kan jag ju bara tacka och ta emot för... du gör ju bara min blogg bättre med dina inlägg... så tack L.
(((kram)))
peter
#3:
monika
Heeeej!!
Tack för boktipset =) Jag googlade på den och kollade va den handlade om, den verkar görbra!! Finns den i pocket tro....?
#4:
peter
Jepp... jag sprang på killen som skrev den för några år sedan då vi båda föreläste på ett seminarium så jag kunde ju bara inte låta bli att köpa den... på pocket L.
Den är klockren... å eftersom han levde i en helt annan värld än min så var det en bra påminnelse för mig att se på likheterna när utsidan kan se lite olika ut.
(((kram)))
peter
#5:
Anonym
Detta är ju bara för otroligt, ska skriva en blogg ang bissar begravningshumor, och då var det ändå min lillebror det gällde...................
Vad är detta????...Känner du mig eller??
Börjar få paranoida tankar snart....asg
#6:
peter
Jag ser med spänning fram emot att läsa din blogg om bizzar begravningshumor... å nä vad jag vet så känner jag inte dig... men man kan ju undra L... jag kan ju spåra ett och annat gemensamt drag... men så är det ju... när vi jämför våra insidor med varandras så är vi ju rätt lika allihop... ja lika underbart "konstiga" L... om du vill så länkar jag gärna till din blogg... för den är bra.
(((kram)))
peter
#7:
Anonym
Lycka!!!!!...Jag som trodde du inte ville se mig mer!...du kommenterar inget, säger hon som lever i sekunden;))
Du är redan länkad hos mig;))
#8:
peter
Å nu är du länkad hos mig... å faktiskt så har jag varit inne på din sida och fått komma ihåg ett både sorligt och lite roligt minne... en liten tidsresa för mig.
(((kram)))
peter
#9:
Anonym
det var ngt av de vackraste jag läst på länge.
TACK!
Du gjorde mig ordlös, du fångade "min" känsla.
#11:
Anonym
Det var som att kasta en sten skithårt rakt in i en gigantisk bomullsboll, och stenen bara stannade.
#14:
peter
Missförstå mig inte nu... men jag kan bli lite avis... skulle också vilja kunna gråta ut ordentligt... men jag tror att jag inte vågar riktigt... att jag är rädd för att gråta ut ordentligt... rädd för att det inte tar slut och att jag skulle fastna i gråten... för alltid.
(((kram)))
peter
#15:
Anonym
Det är ju det som är mitt bas-problem ju, jag sitter fast i gråten ju...men gråter när jag vill istället, överallt och när som helst. kan lixom inte hjälpa det ju, och det är där drogerna kommer in....man måste ju lixom funka på vissa ställen ju, trodde jag tills nu, nu skiter jag i det.....som om det var någon tröst då!?...s
#16:
Anonym
det tog mig ca 40 min att hålla ett 5min tal till min syster då hon gifte sig i sommras.....men jag sket i det, det fick ta sin tid och sin vinare;)..Ja då drack jag alkohol;)......Hur det slutade, ja Alla sa i alla fall att det var det underbaraste tal dom hört!.....kanske ljög dom för att vara snälla, eller så vart det skitbra!
Vill Ge Dig Gråt!
#18:
Anonym
Ger Dig en luftballong att gråta i, den håller Dig uppe en stund om det hjälper
>3 Tack medmänniska!
#19:
peter
Jag vågar faktiskt nästan känna lite gråt när jag läser det du skriver... det kan ju bero på att det handlar om giftemål, kärlek, å så... jag gråter ju om jag sitter hemma ensam och ser en romantisk film... allra helst med ett lyckligt slut L... det är väl då som jag vågar släppa ut lite tårar... när ingen ser såklart L.
Men när det gäller jobbiga grejer... då stänger jag av... helt... eller börjar skoja om det... vågar inte stanna kvar i den känslan.
Nä de ljög inte... det är jag helt övertygad om.
(((kram)))
peter
#20:
peter
Tack för luftballongen... jag älskar att sväva bland fåglana uppe i det blå.
(((kram)))
peter
#21:
Anonym
Du sitter med nyckeln i handen nu;)...Om jag INTE gråter som jag gör, det är då det blir knasigt samtidigt som att låta sig "gråtas" till botten SKA man inte göra ensam......Det överlever man inte!..OM man inte kommit hela vägen fram, och det är nog inte många som gjort. Jag har lååång väg kvar själv, men har gråtit ned mig ett par ggr...inte bra
Önskar så av hela mitt hjärta att du ska få känna den riktiga gråten och överleva och bli fri....
#23:
peter
Jag kan garantera dig en betydligt häftigare resa i det blå när man svävar där på "riktigt"... tro mig jag har provat de flesta varianter på just det temat L... å det finns INGET som kan mäta sig med verkligheten... tänk på att jag har inte bara kollat i facit jag har skrivit provet också blink.
Och jag litar på dig när det gäller att inte vara ensam när jag kommer så långt som till att känna den riktiga gråten... ensam är fan inte stark.
(((kram)))
peter
#24:
Anonym
Fan!, jag kommer sluta som Jonas Gardells novell:
Och mormor sitter i köket och gråter!, fast med skillnaden att jag kommer gråta av lycka över mina barn och att jag finns hos dom
<3
#25:
Anonym
jag vet att du inte kollat i facit;))...Men det har jag gjort;)...På de "tyngre" sakerna. Jag behövde inget facit, jag hade/har dom runt omkring mig. mina "vänner" Men, ngn liten "människa" inom mig drog en gräns. Eller rättare sagt, det kom två små liv i i mitt liv som behövde mig. Sedan den dagen har allt varit en balansgång. Men jag har klarat mitt uppdrag so far! Inte alltid så bra, men jag har gjort mitt bästa, och det är viktigast för mig...Men jag har ju så mycket "grundfel" som gör det hela så knasigt. Det betyder inte att jag rättfärdigar mitt missbruk av "rökat" eller piller;)
#27:
peter
När vi gör vårt bästa så har vi gjort vad vi kan... jag tycker att du ska ge dig själv massa kärlek för att du är en sann ÄKTA "vardagshjälte".
Jag VET att du inte på något sätt rättfärdigar någon form av missbruk... lika lite som du dömmer mig för att jag är drogfri... vilket är betydligt vanligare än man kan tro hur konstigt det än kan låta.
Jag dömmer inte heller dig... hur skulle jag kunna göra det?
Har själv fixat mina känslor med hjälp av olika droger i hela mitt liv innan jag slog in på denna vägen... av den mycket enkla orsaken att drogerna helt enkelt inte funkade på mig längre... har också ett helt gäng "grundfel" i min programering... å är grymt tacksam över att det fanns ett ställe för mig där det var okej att vara jag... så att vi tillsammans kan "reparera" varandra... vårt bästa verktyg är faktiskt kärlek... att både ge och ta emot kärlek är ett kraftfullt verktyg som lagar de flesta av mina "grundfel".
Men visst... det ÄR jobbigt att KÄNNA... och paradoxalt nog helt underbart ibland... kanske lite väl MYCKET också mellan varven L.
(((kram)))
peter
#28:
Anonym
Vi får helt enkelt öppna kärleksverkstäder!
P.s bilar får också plats;)
Ja, mycket mellan varven blir det!..Andra tänder ljus, vi tänder brasor!
#29:
Anonym
Ang mina "metaforer"..jag läste komvux (surprise!..s) år 2000-2001, då mötte jag två helt fantastiska sv-lärare, en "stofil" samt en medelålders kvinna. Båda bad mig faktiskt att skriva, det gick så långt att "stofilen" erbjöd mig sin hjälp att utveckla mitt språk på sin fritid. Hans ord då, betydde massor, men jag insåg inte innebörden fören nu.
#31:
peter
Det FINNS kärleksverkstäder... utan dem hade jag aldrig fixat att hålla mig drogfri... men det är ju klart... jag har inte sett några bilar där... än L.
Jag blir såååå glad när jag hör om dina lärare... och jag ska göra mitt bästa för att vara en sådan lärare imorgon när jag ska till skolan och "undervisa"... morgondagens tema är föga förvånande just kärlek L... jag har med klassens hjälp hittat på en uppgift som innefattar att med hjälp av sax, klister och färgade papper pyssla ihop ett kärlekskort att skicka till någon som man tycker om... under tiden kommer vi att prata om vad kärlek egentligen är... jag kommer att lära mig massor... för jag fattar nog inte riktigt fortfarande vem som är lärare och vem som är elev i våran klass.
Jag tror på att vi ska göra det vi är bra på... ofta... och mycket... så kommer vi att förstå innebörden en dag... så som du gjorde nu.
(((kram)))
peter
#34:
peter
Då gör du som mig... ditt bästa å kanske också är inne och rättar när du ser det... å jag tycker faktiskt att vi stavar rätt bra bägga två L
(((kram)))
peter
När min dotter tog studenten så var en utav meningarna i mitt tal till henne just" Tappa aldrig skrattet, för tappar du det, ja, då har du tappat själva meningen med livet;)
skrivenJa, utan humorn, som ofta kan bli lite bisarr i min närhet. är precis som du säger, ofta en räddare i nöden;))
Sorg, ja knepigt, för det finns ju lika många sätt att visa sorg på som det finns människor. Men det tror jag faktiskt att få förstår, för sörjer man måste man gråta osv....men det beror nog på att det är så oerhört starka känslor inblandade att alla är rädda att göra fel mot varandra i ett sorgligt "läge" att man hellre låter bli att visa känslor, för tänk om dom är fel!....
Hm, jag skriver mer i din blogg än min egen;)
Morrn, förresten;)
<3