Tandläkaren...

... besökte jag idag... eller rättare sagt min tandhygienist.

Jag gillar inte att gå till tandläkaren... å jag har varit rätt bra på att skydda mig själv från sanningen om varför jag tycker att det är obehagligt... om varför jag är rädd.

Jag har kallat det för tandläkarskräck... det låter ju lite så där hippt modernt på nåt sätt... det är rätt många av mina vänner som har just tandläkarskräck... snackar om att de vill bli sövda å sånt... jag har också tänkt i de banorna... att det på något sätt var rädslan för att det kan göra ont som var orsaken till att jag inte gillar att gå till tandläkaren... å visst lite kan det väl ligga i det... men det är inte sanningen.

Smärtan är en faktor som jag kan känna ett visst obehag inför... men ärligt... jag har haft tandvärk och det är minst 100 gånger värre än att laga mina tänder... där kan vi snacka om smärta... å vid dessa tillfälle så har minsann tandläkaren varit som en gåva direkt från Gud... han har ju tagit bort min tandvärk... ja t.o.m. innan han hunnit laga den trasiga tanden genom att bedöva mig... att det skulle göra för ont hos tandläkaren är inte heller sanningen.

sanningen är...


... att jag SKÄMS över hur jag ser ut i käften.

Jag är inte endaste dugg nöjd med hur mina tänder ser ut... tycker helt ärligt att det ser för jävligt ut.
Det är inte som så att jag tycker synd om mig själv eller nåt sånt... nä... jag har för det mesta inte så ont av det faktiskt... mina vänner skiter i hur jag ser ut i min mun... för mina barn är det helt naturligt... kom ihåg en gång när jag varit hos tandläkaren och han hade skapat en provisorisk liten attrapp på nya framtänder som jag fått med mig hem... jag sa ingenting utan stoppade in den i munnen och log mot mina barn... deras reaktion var ett gapskratt... tätt föld av en stark rekomendation att genast avlägsna dessa ur min mun... de tyckte att jag såg hemsk ut med tänder.

Men hos tandhygienisten skämdes jag idag... å det sa jag åt henne... hon berättade för mig om att det fanns människor med helt perfekta tänder som kände likadant... "jaha", sa jag och himlade med ögonen... men så tänkte jag efter... å kunde faktiskt förstå det... de med helt perfekta tänder är säkert lika rädda som jag att bli bemötta utifrån hur människor ser på deras tänder.

Jag är en talang på att stoppa huvudet i sanden och förneka vissa fakta... har ju en lång träning med att förneka mitt missbruk bakom mig... å min tandläkarskräck beror inte på att det gör ont... eller elaka tandläkare å såna prylar... nä sanningen om varför jag inte tycker om att gå till tandläkaren är helt enkelt att jag skäms... och är rädd för att bli dömd efter min tandstatus... å i förlängningen övergiven för att jag inte duger som den jag är.

Jag tror att det är rätt mänskligt att känna så...

Kommentarer :

#1: H

mm...tänk om dina barn och dina vänner skulle bry sig om detaljer i ditt utseende. För det är ju så att andra ser helheten och inte bara munnen...

jag tycker du är vacker, och jag tycker du ska vara stolt! =)

,,,undrar bara lite vad som hänt dom där saknade tänderna,,,?

skriven
#2: peter

Det är en ganska dråplig och lång historia... givetvis med droger inblandade... alkohol i en rädd killes kropp förvandlade mig till en arg kille... som under en tid i mitt liv kunde hamna i slagsmål... två av mina framtänder kostade det.



Sen med hjälp av amfetamin... en väldigt snabb tävlingcykel utrustad med hastighetsmätare... med en övermodig peter på... skulle slå rekord... cyklade in i en stolpe med huvudet före... bokstavligt talat en "nära döden" upplevelse med krossat ansikte som resultat... käken gick av lite här och där... massa ställe faktiskt.



Skulle fixa till allt på käkkirurgen i Halmstad... fortfarande fullt aktiv i mitt missbruk hittade jag en check på 10.000kr i brevlådan en dag... från försäkringsbolaget... dumt nog så firade jag det direkt och plockade ut checken utan att tänka på att jag hade behövt deras hjälp med att pröjsa tänderna istället... så det blev som det blir med det mesta i missbruket... snurrigt så sjukhuset tröttnade på mig och ville ha typ alla mina pengar innan de fortsatte sitt jobb... vad jag gjorde åt det?

Hehe... stoppade huvudet i sanden såklart... tyckte synd om mig själv å sånt... struntade i att höra av mig helt enkelt... nu har det gått massor av år å min tandläkare har skickat en remiss till samma ställe... å jag håller tummarna.



Tack för dina fina ord...

(((kram)))

peter

skriven
#3: Lotta

Mmmm,folk tycker jag har väldigt fina tänder men ärligt har jag inte vågat mig iväg till tandläkaren av just en sån anledning....

skriven
#4: peter

Ja på något sätt så kan jag känna mig VÄLDIGT naken och utlämnad hos tandläkaren... hela grejen med att någon är inne i min mun... det är verkligen ett ställe på min kropp som känns... privat... å avslöjande på nåt vis.

(((kram)))

peter

skriven
#5: ingalill

hej.. här sitter jag med tandvärk..haft länge nu.. och tänker som så- jag har ett program och vad säger det? nja, så enkelt är det inte..problemet sitter nån annanstans..hm.javisst, ja.. jag har tandläkarskräck. JO, jag har det för jag vet att det gör ont.. men sist jag gick akut..valborgsmässoafton, då gick det bra och gjorde inte ont. bedövn tog som den skulle. säkert bara en engångs-företeelse..men visst var det skönt att bli av m smärtan. ja, det var väldigt befriande och jag kunde helt plötsligt umgås m människor igen. (har en tendens att bli ilsken av ont i tand). var är då problemet idag när jag har lika ont som då..ja, du har en poäng i vad du säger. gamla försvar håller inte längre..jag mår dåligt när jag visar mun hos tandläkaren. de har oxå en tendens att tala om vad de ser och tala om vad jag behöver göra.. och där är mitt problem. jag skäms.. nån tandläkare har oxå uttryckt hur förskräckligt det ser ut i mun. men inte så konstigt, han är ju fackman. nä, får ta in munnen i arbetet med min skam. så att jag åtgärdar och känner som i allt annat..så länge jag gör så gott jag kan så är det ok. den tanken håller inte nu, för jag gör inte så gott jag kan. det gör jag när jag ringer om en tid till tandis. bör ske under dagen. tack för att du finns. kram ingalill

skriven
#6: Lotta

Mmmm,det är ett himla gissel,går bara dit i nödfall tror det är 5 årsen sist... Visst är det så att man inte är medveten om hur fåfäng man är fören det händer just en sån sak som att tappa en tand eller sitt hår... Men håller med föregående talare,skönheten kommer inifrån o du Peter är ju bara så skööööön! Kram,kram

skriven
#7: peter

Känner igen mig i hur tandvärk påverkar mitt humör... jag brukar vara en rätt positiv kille men de dagarna jag har tandvärk så kan jag tydligt märka hur min tolleransnivå sjunker betydligt... lättirriterad å hela paketet... peppar, peppar så har jag sluppit det ett bra tag nu... kan ju visserligen bero på att jag de senaste åren åker till tandläkaren när han kallar mig till sina regelbundna undersökningar... så var det ju aldrig förr... nä det skulle verkligen vara akut... å då snackar vi akut för innan jag pallade att gå dit så hade jag alltid försökt att fixa detta själv... vilket naturligtvis inte funkade mer än högst tillfälligt.

Å helt ärligt... känslan av att gå ifrån tandläkaren när han är färdig med mig är befriande skön... som alltid när jag fått gjort det där som jag inte riktigt vill men ändå vet är bra för mig.



Jag märker att det känns jävligt bra för mig att jag inte är ensam om detta med mina tankar om hur jag känner inför tandläkarbesöken.



(((kram)))

peter

skriven
#8: Anonym

Ska du fixa dina framtänder?

Tänkte bara...det är ju ganske effektfullt...på föreläsningar och så...den nakna sanningen liksom.

skriven
#9: peter

Du har så rätt... det är verkligen en tillgång att se ut som jag i de föreläsningar jag ger just nu... och jag har ju föreläst i snart 10 år med utgångspunkten att komma in som en narkoman och förvandlas till en vaaaaanlig människa för min publik... tänderna är onekligen en stor tillgång med detta upplägg.



Fixar jag mina tänder så tror jag nog att mina föreläsningar kommer att utvecklas och få ett annat upplägg... jag har faktiskt redan några idéer om hur jag vill utvecklas som föreläsare... och med ett budskap som jag vill nå ut med och kan stå för.



För visst är det som du säger... mina tänder är en del av min rekvisita i mina föreläsningar... som är till stor hjälp för mig.

(((kram)))

peter

skriven
#10: H

fast å andra sidan så är inte föreläsningarna hela ditt liv =) Och vem vill inte vara snygg...så jag önskar dig lycka till med dina tänder. ÄVEN att jag tycker du är vacker som du är!

skriven
#11: peter

Vad snäll du är... tack.

Jo det är väl klart att jag också vill vara snygg... å visst föreläsningarna är väl inte hela mitt liv... men å andra sidan älskar jag att föreläsa och fortsätter mer än gärna med det... gärna i någon fas som innebär en utveckling... jag gillar ju utmaningar.

(((kram)))

peter

skriven
#12: Petra

Du påminner mig så mycket om min älskade pappa. Han heter också Peter och för några år sedan saknade han också framtänderna. Som han förlorade i en historia som involverar både alkohol och amfetaminmissbruk. Han har däremot fixat implantat för att han inte tyckte om att det syntes så tydligt på honom att han är missbrukare. Han har däremot inte lyckats göra sig fri från drogerna tyvärr.



Tycker att du ser trevlig ut som du är! För dina barn betyder det betydligt mycket mer att ha en pappa som är drogfri än att ha en pappa med tänder! Jag lovar. Önskar att min egen pappa gjort samma val. Lycka till med allt och med dina föreläsningar. Vänliga hälsningar Petra :)

skriven
#13: peter

Tack för dina ord Petra... och kan du tänka dig... idag så har jag faktiskt fixat mina tänder och jag är fortfarande drogfri... och för en vecka sedan kom jag från en resa i Indien med en av mina döttrar... jag tror nog allt att hon uppskattar att ha en pappa att kunna göra en sådan resa med lika mycket som jag uppskattar att hon ville resa tillsammans med mig.



Jag håller tummarna för dig och din pappa...



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :