PETERS BLOGG

... har jag alltid varit... not.

Men jag har levt i den illusionen... att jag är annorlunda.

Och det har varit en trygghet i att få ställa sig utanför... det blir väldigt tydligt för mig nu när jag håller på att fixa med mina tänder... jag blir faktiskt lite förvånad över hur djupt det sitter hos mig... och hur bekvämt jag tycker att det är att ställa mig utanför... som ett skydd... på många sätt...

... att jag har byggt min identitet på en lögn gör lite ont att se... samtidigt som det är befriande att se sanningen.

Jag är inte annorlunda... jag är precis som vem som helst.

Visst är det fett skrämmande att inte längre kunna gömma mig bakom mina egna fördommar om tandlösa pundare... att inte längre kunna få slå ur underläge... att helt plötsligt inte se annorlunda ut längre... shit... vem är jag då?