Flashbacks...
Nämligen... nyponsoppa, kex och grädde.
Jag levde på det under en begränsad period i mitt missbruksliv... och jag hade faktiskt inget val heller... precis som idag kunde jag inte använda min mun som jag ville... skillnaden är väl att då öste jag i mig amfetamin i stora lass... det gör jag ju som bekant inte idag... inte ens ett litet litet gram *L*.
En konsekvens av att jag inte knarkar längre är att jag äter hyfsat regelbundet.
Förra gången jag käkade nyponsoppa var när jag hade cyklat med huvudet före in i en stolpe (det hände massa konstiga grejer när jag var aktiv i mitt missbruk och jag hamnade ofta på akuten)... det var en ordentlig smäll och jag höll faktiskt på att dö på riktigt där... det handlade om millimetrar när mitt okben (tror jag det hette) bröts av och åkte in i hjärnan på mig... samtidigt så slog jag sönder typ halva ansiktet och min käke gick i tusen bitar (nja... fyra fem stycken iallafall)...
... de opererade mig i rätt många timmar och lyckades över förväntan... jag kunde knalla därifrån redan efter ett dygn med ett jättebandage på huvudet... jag såg ut som en mumie *L*... käken var ju ihopsnickrad med en massa plåtbitar och mina tänder var fixerade med ståltråd... att äta vanlig mat kunde jag glömma... det var flytande föda som gällde... och helst inte bara sprit sa doktorn åt mig.
Så jag käkade nyponsoppa... smulde i kex och tillsatte vispad grädde... det funkade utmärkt... lättkäkat.
Idag så vågar jag inte äta något annat än flytande föda... har ju stora hål i munnen där det har suttit tänder... så jag köpte nyponsoppa... kex... och grädde... och i skrivande stund är min mage full... det skvalpar runt nyponsoppa där nu.
Fan det är såååååå stor skillnad i mitt liv nu jämfört med hur det såg ut senast jag kom från samma avdelning på Halmstads sjukhus... specialisttandvården... för det var de som lagade mig när jag gick sönder då en gång för länge sedan... då lyckades jag med att straffa ut mig från deras tandvård eftersom jag inte kunde ta något som helst ansvar och valde att leva som ett offer... för i stort sett allting.
Idag sitter jag i samma rum... jag kommer ihåg att de tog "före" bilderna då en gång för länge sedan... undrar om de finns kvar?
Jag har inga problem med att se dem (personalen på specialisttandvården) i ögonen idag... det är inte samma människa de behandlar där idag... det märkte jag tydligt nu när jag satt här hemma och käkade nyponsoppa... jag har förändrats på många sätt... bara en sådan grej att de kan lita på mig... och inte att förglöma... att jag kan lita på mig själv... det är fan inget offer som sitter i deras stol längre... och det känns jävligt bra...
... ja riktigt jävla bra faktiskt...
Ja, det har du så rätt i, INGET JÄVLA OFFER längre...det e gött! Det suger att tycka så synd om sig själv att man blir till pina för sin omgivning, sån var även jag mot min tandläkare, haha! De gånger jag vågade gå dit och inte vände på halva vägen på grund av kraftig torgskräck!! Sen kunde jag knarka på den känslan i säkert en vecka, ja det e skönt att vara en mer okej människa idag, som istället för att ställa till trubbel njuter i stora lass av livet...! Älskar att läsa din blogg! Kramar Tina
skriven