Konsekvenserna...

... av rökfrihet talas det inte så mycket om.

Jo att det är sååååååå himla nyttigt och bra att sluta röka har jag hört en hel del om... och det tror jag på också... låter väldigt logiskt att det inte är nyttigt att dra ner rök i lungorna... allra helst efter att jag tog del av en artikel där det stod om VAD jag drog ner i halsen TILLSAMMANS med röken... det var ju faktiskt lite av varje...

... men jag är inte ute efter att klappa mig själv på axeln och tycka att alla som röker är dumma i huvudet... nä absolut inte... lika lite som jag kan dömma narkomaner och alkolister för att de väljer att knarka och supa kan jag dömma de som röker... varför skulle jag göra det... det vore ju samma sak som att pissa på sig själv...

... men det finns prylar som stör mig i min rökfrihet... vet ni att jag känner mig en aning klumpigare nu än när jag rökte... att jag har gått upp i vikt och att jag inte känner mig lika smidig längre... jag har aldrig vägt vidare mycket och att jag går upp några kilo stör mig inte ett skit... men att jag känner mig osmidig stör mig... mycket. 

Sen ska jag också ärligt säga att ju längre tiden går desto mer fattar jag varför jag fortsätter att vara rökfri... som att jag har blivit betydligt känsligare (jag blir förvånad hur mycket rökningen dämpar mina känslor)... jag har samtidigt paradoxalt nog blivit lugnare... känsligare men lugnare *L*... luksinnet har förbättrats (på gott och ont).

Men den största förändringen är svår att sätta ord på... den är liksom så diffus... som något som kommit smygande lite i taget... och fortfarande gör så... kanske är det livet... för den bästa förklaringen på detta som händer är att jag på något sätt känner mig mer... levande... något som jag ju gillar eftersom jag är en anhängare till livet på livets villkor.

Någonting som jag har lagt märke till... och detta är helt och hållet min egen uppfattning ska ni veta... det är att jag inte kan hålla med om att ett nikotinsug är något som skulle kunna hindra någon som vill bli rökfri från att bli det... nä jag personligen är väldigt besviken på mina fysiska nikotinsug... eller rättare sagt på avsaknaden av dem... när jag stannar upp och verkligen känner efter hur ett nikotinsug känns så blir jag förvånad... det är lite B-känsla över det hela... för ärligt... nikotinsug är nog inte så mycket mer än ett psykiskt fenomen...

... visst kan det väl kännas fysiskt i några dagar... men jämfört med lite tandvärk eller nåt annat så är det ingenting att orda om... näsblod är betydligt jobbigare.

Att det är en sådan industri runt det här med att bli rökfri är ju inget annat än att det finns pengar att tjäna... det behövs inga tuggummi... plåster... piller... snus eller vad det nu kan vara... nä det är bara en stor bluff enligt mig... lika stor bluff som jag tycker att bli drogfri med droger är... om jag är sugen på nikotin så är det ju bara att tända en cigg... och om jag är sugen på droger så tar jag väl droger... det är väl inte konstigare än så?

Och om jag nu väljer att vilja vara nikotinfri eller drogfri så är det väl bara att strunta i att peta i sig det... varför krångla till det... med tuggummi... plåster... piller eller vad det nu kan vara... jag fattar inte riktigt grejen... för mig är det enkelt... ja tack eller nej tack... vare sig det gäller droger eller nikotin.

Summa sumarium så kan jag faktiskt med hela mitt hjärta säga att rökfriheten har sitt pris... men att det trots allt är värt det priset... och att jag riktigt kan känna att mer kommer att visa sig... och då ska jag berätta om det för er...

Kommentarer :

#1: Anonym

Det måste väl ändå va en härlig känsla att va rökfri å vilka tankar du har kring detta...å nu menar jag på ett positivt sätt!!!...ja va stolt å sträck på dig!!!..kramiz

skriven
#2: peter

Jo såklart att jag är stolt över att vara rökfri... och det är en... flippad L'... lite småskum känsla att vara rökfri... härlig vet jag inte riktigt om jag tycker hela tiden L*... men väldigt levande...



(((kram)))

peter

skriven
#3: Anonym

när ska du sluta ljuga om ordet "tillfrisknande" som bara är ett ord ni sjuka narkomaner anvö

änder er av för att vara duktiga. ni är lögnare, bedragare, fuskare och falska som alla andra, fats ni har hittat ett ord som funkar i vissa kretsar, bullshit kallar jag det, skitsnack, självbedrägeri. du e ju den falskaste av alla, du kör med bedrägeri, urkundsförfalskning,svarta penar osv

skriven
#4: peter

Att du bara orkar vara så arg...



(((kram)))

skriven
#5: Eva T

Hej min Vän !

Tänk vilken belöning. Å så svårflörtad som du var innan du fimpade, oj oj. Folk skulle bara veta HUR obstinat du var. Helst med mig inom räckhåll "synhåll"

Kram önskar dig en underbar helg. Vi kanske syns imorgon.

skriven
#6: peter

Ja visst är det fantastiskt med förändringar... och som du ju vet så snackar vi om en rätt radikal förändring här L... eller hur?



Ja det är häftigt att ha ett val... alltid L...



... kanske syns vi imorgon... vi får se vad min dotter vill göra... det är möjligt att jag hinner titta förbi en snabbis...



(((kram)))

peter

skriven
#7: Elvira

Vet du...en ruskigt märklig känsla här, jag är för första gången inte ett dugg överens med dig om rökningen..eller om nikotinet då..

För jag röker fortfarande inte, men jag törs inte heller släppa mina nikotinsubstitut (som för övrigt växlar konstant), men jag är fortfarande rökfri, å det är inte ett dugg bluff..



Tror jag..?



Är det kanske så här det känns , att tycka att man är drogfri, på ersättningsdroger, typ subutex..?



Waoow, jobbiga tanke..men never ever, rökfriheten är ju ändå den samma, å jag kan absolut inte "lika gärna tända en cigg".



Det riktigt märkliga i historien här, är att jag kunde sluta äta,dock med ett jäbbla gnäll, i en vecka, men törs inte vara utan mina tuggummin mer än ett par timmar.



Å du, som ständigt gnäller anonymt, om jag får ge dig ett råd- sök hjälp!

Din bitterhet är verkligen sorglig, men går med säkerhet att göra nåt åt, för DIN skull!



Kram kram

skriven
#8: Anonym

jag tillhörju den anonyma klubben, så jag har väl rätt att vara anonym, därför vet jag också så jävla mycket om det sk "tillfrisknandet" som i de flesta fall är just precis ett ord utan speciellt mycket innehål, sen finns det absolut de som lever som de lär,men ingen som håller till på denna sidan, inklusive mig.de som lever efter de tolv stegen och traditionerna har inget behov av att skriva och blim bekräftade på en patetisk sida som denna, från en patetisk förening som denna.har själv blivit offer för detta låtsastillfrisknande på nätet, istället för ute i det verkliga livet.men jag hoppas att jag en vackeR dag lär mig att leva för mer än snack om sjukdom, tillfrisknande, stegarbete, sponsor, möten, konvent, service.HÖR NI INTE HUR JÄVLA HJÄRNTVÄTTAT DET LÅTER, DET ÄR INTE VAD LIVET BESTÅR AV, KAN SJÄLVKÄNNA ATT OM INTE JAG KAN SLITA MIG FRÅN ALLA KLYSCHOR, SÅ VÄLJER JAG SNART NÅGOT ANNAT, VAD SKA JAG INTE SÄGA

skriven
#9: peter

Suck...



Men visst är det lite häftigt med hjärntvätt trots allt... av den enkla anledningen att det funkar L... och det är precis vad jag håller på med... just nu i fallet med nikotinen... å säkert med en hel del annat också...



... som drogfrihet... vacker & värdefull å sånt...



... men tebax till nikotinet... jag har gett mig fan på att det är psykiskt... och matat mig med det budskapet... och som vanligt så funkar det...



... precis på samma sätt som jag lärde mig att trixa 20 gånger med en fotboll trots att jag inte fixade tre i vanliga fall... och det är inget annat än hjärntvätt L...



... affirmationer funkar... min hjärna tror på ALLT som jag säger åt den att tro på... faktiskt... lärde mig det av en idrottspsykolog och det är väääääldigt användbart i många fall... om man vill göra förändringar...



... att det finns människor som inte vill hjärntvättas kan jag förstå... och det är ju deras val...



(((kram)))

peter

skriven
#10: Eva T

Hej min Vän !

Ja du, denna anonyma någon får allt ta plats.

Han /Hon kanske har rätt i mångt och mycket. Synpunkter om NA, människorna där, Våga Va ja alla har de väckt känslor.

Men det handlar ju om, ja just det. Människor med fel och brister, med olika ryggsäckar, trauma och olika väg till ett nytt liv. Och förhoppningsvis till tillfrisknande.

Ja och vad är då tillfrisknande. Lika personligt som droganvändandet.

Lika olika som hur vi hamnade där vi är idag.

Fick vi hjälp eller kravlade vi oss hit själva. Familj stöd och vänner fanns dom? Hur mådde vi, förutom den rena abstinensen ?

Tid kan inte mäta tillfrisknandet, inte heller vart vi vill eller vill åstadkomma utan bara våra framsteg därifrån vi kom.

Det är det som är tillfrisknande.

Varje attityd, negativ känsla, handling som kan förändras till nåt bättre är tillfrisknande för mig.

Jag personligen har funnit min väg som jag delar med andra beroende. Jag sitter inte å slår mig på bröstet för att jag inte knarkar och stjäler idag men däremot att jag kanske tar tag i några frågor i min stegarbetsbok. Det och andra saker som föreslås i 12 stegsprogrammet funkar ju. Det gör att jag är på väg till nåt bättre.

I väldigt många år var jag HJÄRNTVÄTTAD av en besatthet av att knarka, förstöra för mig själv och andra, nu är jag kanske hjärntvättad för att göra gott för mig själv och min omgivning. Min son tycker också NA m flera är lit "ja ja" men fråga honom vilken mamma han föredrar.

Vilken utav hjärntvättarna som varit bäst för honom, mig själv, samhället och i alla mina kontakter och angelägenheter.

Det är enligt min åsikt bara en stor rädsla att inte kapitulera inför det faktum som faktiskt 12 steg står för. Ett bättre och värdigt liv.

Rädslan och frågan : Är jag verkligen värd det.

skriven
#11: Kicki

Förstår inte dessa negativa drypande kommentarer från anonym...man kan ju ALDRIG få en å samma metod att fungera på ALLA!!..men den här funkar ju för vissa å låt då de få ha sin livlina där...du behöver ju inte pumpa upp adrenalinet till 110 för att läsa Peters blogg...skit i den å gör något vettigt för din egen skull...det mår nog säkert både du å din omgivning bra av!!

skriven
#12: peter

Mina barn litar på mig idag... det är fan stort och värt hur mycket som helst för mig... tack Eva för den påminnelsen...



... det är så lätt att glömma bort och ta för givet...



... och visst är det så Kicki att vi alla behöver göra saker som vi själva mår bra av L...



(((kram)))

peter



skriven

Kommentera inlägget här :