På riktigt...

... håller på att bli riktigt på riktigt.

Ja, jag fattar knappt vad det är som händer... verkligheten blir liksom verkligare och verkligare... aldrig någonsin har jag känt mig så här himla levande... i kontakt... med livet.

Det händer grejer nu i min rökfrihet... kraftiga prylar... vi snackar livet på riktigt... inga som helst kemiska sinnesförändrade medel ger resultat... att nikotinet hade så stor betydelse på mitt känsloliv är nästan overkligt att tänka på... men jag märker en otroligt stor skillnad.

Sen så får jag naturligtvis belöningar när jag väljer går emot mina röksug och inte ge efter för dem... någon sa åt mig att nikotin var typ den tredje svåraste beroendeframkallande drogen att sluta med... och min uppfattning av det är att allt sånt snack bara är rent skitsnack... visst det kanske finns ett visst fysiskt sug som sitter i några dagar men det är väl inte så mycket att orda om... helt ärligt så blev jag en smula besviken på att det var så obetydligt...

... fattar inte varför det finns en massa tuggummi, plåster och sånt... för helt säkert är att det inte beror på någon form av fysiskt jobbigt beroende... nä nikotinsug är helt och hållet en psykisk grej... såklart... och jag tror faktiskt att det gäller de flesta droger... visst du kan bli sjuk ett tag när du lägger ner drogerna (och det tar lite olika tid beroende på vilken drog du använde)... men det går över... den fysiska delen är tidsbegränsad... precis som ett brutet ben tar tid att läka.

Det är på det psykiska planet som den stora kampen pågår... och det är feta vinster som väntar den som vill ta den kampen...

... en av mina största vinster är att jag slipper vara ett offer för mina känslor längre... jag behöver inte tända en cigg bara för att jag är röksugen... jag behöver inte ta någon drog bara för att jag är drogsugen...

... och det är nu när jag fattar det som jag kan känna mig riktigt fri... att känna på vilka känslor som helst... för de styr mig inte längre som de en gång har gjort... och nu när jag vågat släppa fram mina känslor ett lite längre tag... tagit emot hjälpen som finns för att sätta namn på vad jag känner... ja då kommer det till slut en belöning... jag kan idag känna nyanserna... jag är känsligare än någonsin...

... och jag litar på mina känslor... de gör mig mer närvarande i vad som händer och sker... jag blir helt enkelt mer delaktig i livet... på alla sätt.

Nu när jag inte är en slav under mina känslor så har de blivit mitt bästa verktyg för att leva det liv jag alltid önskat mig... ett levande liv fyllt av hopp och... liv... ja äntligen så lever jag fullt ut på riktigt...

Kommentera inlägget här :