Besatt...

... blir jag lätt.

Nu är det som ni märker springeriet som gäller... 100%... inga mellanläge... jag fick ju igår order från min tränare att vila idag... naturligtvis så lyckades jag att gnälla till mig dispans från detta (att vila en dag) och vi kom överens om att jag kan springa varje dag fram tills vi åker till Barcelona tidigt på fredag morgon...

... så imorse sprang jag iväg på min runda igen... i ett nytt försök att nå min ideal-tid som jag tänkt ska vara 12 minuter jämt... jag är ju med i ett 12-stegsprogram så det var ju inte svårt att komma fram till just den tiden... just 12-stegs programmet har ju gett mig ett liv som jag inte trodde fanns... så naturligtvis sprang jag ut med inställningen att öka lite på mitt tempo... min runda har ju tagit allt längre tid för varje dag... första dagen då jag sprang hela varvet var jag under 12 minuter... sen la vi om taktiken tränaren och jag... så nu springer jag en bit... går en liten bit... springer... går... springer... sen är jag i mål... och tiden det har tagit har varit lite drygt 12 minuter... idag så sprang jag på lite extra... och klockan stannade på... samma tid som första dagen då jag sprang hela varvet utan att gå och höll på att dö... så idag gick det faktiskt...


... rekordsnabbt.

Nu är jag inte ute efter att springa snabbare... nä... jag siktar på 12 minuter så jag får faktiskt ta det lite lugnare i morgon... att jag vill springa på samma tid varje dag är för att jag ska kunna känna efter om det händer någonting med mig när jag springer... jag är ju en nyfiken kille... är det verkligen sant som de säger... att jag kommer att må bra av denna träning... att min kropp kommer att visa mig tacksamhet i form av bättre flås... och att jag kanske t.o.m. kommer att bli en gladare människa med mer ork till både ditten och datten?

Jag ser med spänning fram emot att få svar på mina frågor... visst skulle jag lätt kunna bli besatt av springandet... men det chansen tar jag... och helt ärligt så tror jag att risken är minimal... vi snackar ju trots allt om att bli svettig av ansträngning... inget som jag är känd för att älska direkt... jag är ju en rätt lat kille... men visst... när jag tänker efter så var jag ruskigt nöjd på denna bilden...


... svettigt fett nöjd... detta gillade jag ju... shit... jag har redan blivit det... igen... besatt...

Kommentarer :

#1: Eva T

Hej min Vän !

Ja du, om springandets nyttighet för kropp/skelett, strida de lärda. Men gå är bra det vet t.o.m jag ;) Kram

skriven
#2: peter

En sida i mig vill ju gärna tro att det bästa sättet att kunna fortsätta vara i toppform är att tillbringa ALL tid i TV-soffan och inbilla mig att jag har kondis L... och inte fan går skelettet söner i en TV-soffa... eller hur L?



Sidovinsterna med min rökfrihet är ju inte de jag trodde att de skulle vara... fysiskt kunde det ju kvitta... och det känns fan ungefär samma med springeriet... rent fysiskt en plåga men psykiskt rena vinsten... det hänger väl ihop kan jag tänka... men grundgrejen är att jag mår bra av att göra saker som jag inte vill göra...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :