Och den kom väldigt plötsligt... fast jag var beredd... för det är samma visa varje år när sommaren lider mot sitt slut.
Idag så var jag på väg ner till stranden när jag tydligt kunde känna skillnaden mot igår... hur liksom bilarna var på väg hem från semestern... hur det var slut på...
... after beachen på Tylösand (igår var finalen).
Det var ingen större skillnad på vädret... strålande sol och högtrycksvärme... det var något annat... en sorglig känsla av att nu var det kanske den sista sommardagen på stranden... lite lugn stillsam sorg över att sommaren tar slut... jag får den känslan varje år... och det är en stark känsla av avsked...
... jag gillar inte avsked... tycker att det är en plåga att ta farväl... av vänner... platser... sommaren... jag föredrar att var på väg... ha en riktning... varje år sommaren tar slut så känns det så slutgiltigt... så tomt.
Kanske är det för att jag alltid... omedvetet eller medvetet... har byggt upp så stora förväntningar på just sommaren... längtat... drömt... ja ni fattar... här har jag väntat sååååå himla länge efter sommaren... och så hinner den knappt börja... så är den bara slut... hallå... vänta lite nu... vad var det som hände?
Varje år... samma sak... och varje år... som en sann...
... sommarkille...
... så känner jag sorg över det...