Ja jag börjar på allvar fundera lite över om jag slagit mitt huvud i något riktigt hårt... att springa är för mig líka naturligt som det är för en fisk att klättra i träd... och jag kan inte riktigt förstå vad det är som får mig att fortsätta springa... det enda jag kan tänka mig är... vansinne.
Idag så öste regnet ner när jag sprang iväg... och när jag skriver öste så är det nästan en underdrift... himlen öppnade sig ordentligt... inte så länge faktiskt... bara några minuter... sen började det hagla istället... *suck*.
Jag sprang en lite längre runda idag för första gången... eller om jag ska vara ärlig så sprang jag samma runda som senast då jag fått för mig att jag skulle börja springa... det måste varit över 20 år sedan nu... då sprang jag tre dagar i ett sträck... på tid såklart... och när jag den tredje dagen inte lyckades springa fortare än dagen före så la jag av... skitsne.
Idag så springer jag också på tid... såklart... men denna gången så är mitt mål att springa lika fort varje dag... på min vanliga runda är mitt mål 12 minuter... men idag så vad det ju en nygammal runda... så jag vet inte riktigt vilken tid jag ska sikta på... kanske 15 minuter jämt... tiden idag var nog...
... rätt bra faktiskt.
Jag tror fan att jag sprang snabbare idag än för 20 år sedan... ja ta mig fan... kanske har mitt springeri börjat ge resultat... i Barcelona sprang jag ju också... och där blev jag nästan chockad över hur lätt det var att springa på asfalt... blev ju knappt trött... kändes som om jag hade kunnat springa hur långt som helst... sen fick jag ont i mitt knä och tog en paus från springeriet... asfalt var inte bra för mina gamla knä.
Jaja... jag kom runt i dag också... och när jag kom hem slutade det att regna och hagla... solen tittade fram och strålade på en...
... dyngsur glad och rätt stolt springkille.
☂ fin du e då=o) kram på dej <3
skriven