Jag har jobbat till mig ett inre lugn som ett resultat av alla dessa veckor på stranden... och det märker jag nu när jag tvättar bort lite sand och salt från mina badkläder... när jag stod och...
... hängde upp min tvätt så njöt jag av lugnet.
Jag ska ju till Barcelona om några veckor och fram tills dess så handlar mycket av mitt liv om att göra... ingenting... eller rättare sagt någonting som kostar ingenting... typ panta flaskor eller nåt *L*... och det är helt okej att inte ha några stålar... för det behöver inte kosta så mycket att ta det lugnt... och här hemma hos mig är ett perfekt ställe för just att göra... ingenting... och då får jag tid att se det vackra som jag har runt omkring mig... jättenära... kolla bara på dessa fina blommor som jag hittade i min trädgård när jag öppnade ögonen... om ni klickar på de små bilderna så blir de större och ni ser vad jag ser hemma hos mig... nästan... för naturligtvis så kan en kamera ju inte återge verkligheten fullt ut... och det är inte "bara" vackert att titta på...
... för hallonen kan jag ju äta också... gratis.
Vad jag får akta mig för är att jag inte tar det lite för lugnt... så att jag struntar i att åka in på möten och träffa mina vänner... det är farligt för mig... för jag har en sjukdom som på alla möjliga sätt försöker få mig att känna mig utanför och ensam... jag gillar att vara ensam hemma... men inte att känna mig ensam... för det är en väldigt stor skillnad på att vara ensam och att känna mig ensam... just nu är jag ensam hemma men ensam känner jag verkligen inte mig... tvärtom så känner jag just nu att jag är en del av något riktigt stort... ja något riktigt, riktigt stort... betydligt betydligt större än mig själv... en kraft starkare än mig själv... och när jag känner den kraften... då är jag aldrig ensam... aldrig någonsin...