Vansinnet...

... fortsätter.

Men idag så hade jag iallafall så mycket kontakt med mitt förnuft att jag lyssnade... ja ni som känner mig... jag tar det igen... jag lyssnade (jag vet att det låter heeeeelt oooootroligt men det är sant) på en vän som vet hur det här med springeriet funkar... så nu har jag fan en tränare också... som tror på mig för idag så ska han ge mig ett par riktiga springskor (jag känner redan mentalt hur jag likt en hjort flyger fram mellan sten och stock med mina riktiga springskor)... jag fattar ju mig inte riktigt på det här med skogrejen... men tydligen så är det inte ultimat att springa med...


... mina gymdojor.

Nä idag så hade jag en plan... som jag fått av min "tränare"... den var att springa i 5 minuter och gå i 2 minuter... och det var som att komma tillbaka till de levande efter min även denna dag "nära dödenupplevelse" som inträffar efter ungefär 2 minuter... det är lite konstigt hur mitt minne funkar... för när jag sprang iväg i morse så kände jag mig hur stark som helst... men spänstiga steg skuttade jag iväg mina första 90 meter... sen sprang jag in i en vägg igen... och befann mig återigen på "andra sidan"... denna gången var det klockan som räddade mig... för efter 5 minuter fick jag ju gå en liten bit... och ganska snabbt så kunde jag faktiskt andas igen...

... jag såg ut en gran strax innan sommarhuset där de vinkade på mig igår och började springa igen... inte fan tänker jag gå förbi deras hus... nä låt dem tro att jag är värsta springkillen (passar bra att ha hämtat andan precis innan jag passerar också *L*)... denna gången sprang en galen hund ut från deras trädgård och jagade mig en bit... fick lite extra krafter där kunde jag känna...

... jaja summa sumarium så lyckades jag komma levande hem även denna dag... och känslan när jag sitter här och skriver om min löparrunda är i det närmaste overklig... fattar inte riktigt själv att jag faktiskt skriver om att JAG sprungit en runda i skogen... men ta mig fan... jag är allt lite stolt just nu *L*... och naturligtvis så tar jag...
 

... tiden...

... men denna gången är det inte för att slå rekord... nä jag tänkte hitta ett tempo så att jag kan hålla samma tid varje dag... va????... skrev jag just varje dag?


Fatta jag har blivit galen... spritt språngande galen... trött... och faktiskt både stolt och nöjd *L*.

Kommentarer :

#1: Eva T

Hej min Vän !

Blivit ??????

Kram

skriven
#2: peter

Ja... blivit medveten om mitt vansinne L...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :