När jag för nu rätt många år sedan beslutade mig för att göra mitt bästa för att leva drogfritt så tog jag kontakt med NA (Anonyma Narkomaner)... ett beslut som jag inte ångrat en enda sekund för övrigt... men det var en grej som jag hade lite svårt för till en början... och det var det här med...
... kramandet...
... jag var inte van vid att kramas... tyckte nog att det var lite väl "fjolligt" för en "tuff" kille som mig... nu har jag inga som helst problem med krameriet... och njuter av bilderna som visar att jag inte är ensam om att tycka om att kramas...
... för visst är det väl vackert med gruppkramar... ja nästan som poesi...