PETERS BLOGG

... är inget naturligt mål mat för mig.

Visst vet jag att frukosten är dagens viktigaste mål... men det hjälper inte mig... jag dricker en kopp kaffe sen är det bra... det är bara i sällskap med andra som jag käkar frukost... som när jag är pappa... eller när jag kommer till jobbet... och min frukost kanske inte är den nyttigaste men man kan säga vad man vill... den är konsekvent...


... en syltmacka och ett löskokt ägg.

Och jag börjar ju förstå... eller nä... nu ljög jag... jag har kompisar som berättar för mig att jag ska tänka på vad jag äter... allra helst nu sedan jag har blivit en träningskille... det var ju det här med proteiner och kolhydrater... å före träningen och efter träningen... ja herregud... gröt ska visst vara nyttigt har jag hört...

... men jag är ingen grötkille... jag hatar fan gröt... kommer ihåg när det firades jul hemma hos min mormor... då listade de listiga vuxna ut ett sätt att lura i mig gröt... risgrynsgröt... skitäckligt tyckte jag att det var... tack och lov så hade mormor gjort en saftsås som var ljuvlig så det gick att äta ändå... och vän av ordning kanske undar varför jag åt risgrynsgröt om jag nu inte tyckte om det... och det ska jag berätta...

... i gröten låg det en...


... mandel...

... och den som fick den nöten vann priset...


... marsipangrisen...

... och jag gillade marsipangrisar... denna var jättestor och stod högst upp på ett skåp... jag hade gått och trånat efter denna marsipangris i flera dagar... så jag stuntade i att jag inte gillade risgrynsgröten... slevade upp en STOR tallrik... och tryckte i mig denna vidriga maträtt... och allt som oftast så hade ingen hittat någon nöt när jag lyckats med att trycka ner denna GIGANTISKA tallrik... så jag lassade upp ett lass till (jag skulle bara ha grisen)...

... då... just precis då... när jag precis satte min sked i min andra fulla tallrik gröt brukade någon vuxen glatt tillkännage att den minsann hade fått den förbannade mandeln i sin tallrik... jag tror att den jäveln hade haft mandeln gömd i munnen och på pint kiv hade väntat till jag fyllt min andra tallrig med den vidriga gröten... och i min släkt fick vi barn lära oss att man åt upp all maten man la upp på tallriken... det var så på den här tiden... och fy fan vad hemst det var att sitta där med en jättetallrik äcklig gröt framför mig nu... marsipangrisen hade någon annan redan vunnit... nu visste jag att det var efter jag ätit upp som det skulle delas ut julklappar... annars så hade jag väl suttit där än...