Jag drömmer...

... om nätterna.

Och det har jag nog alltid gjort... men det som glädjer mig är att jag nu i flera veckor har börjat komma ihåg mina drömmar när jag vaknar... det är nytt för mig... ja jag blir så glad över att få vakna och smaka på nattens dröm att jag knappt vågar skriva om det här... som om jag genom att skriva om det skulle mista förmågan att minnas mina drömmar.

Inatt så satt jag vid ett jättelångt bord med massor av vänner (övervägande delen var tjejer la jag märke till)... jag kommer inte riktigt ihåg vilka alla dessa människor var men jag vet att vi var på en gruppresa... och att vi hade ett NA-möte där en av mina "gamla" vänner var med... och när jag drömmer så är jag ju där... känslomässigt... det är skitflippat att få känna på alla dessa känslor i drömmarna... och skitstort att få minnas det när jag vaknar...


... upp till ännu en dag i tillfrisknandets fantastiska värld.

Att jag kommer ihåg vad jag drömmer om nätterna är helt klart ett resultat av att jag gjort förändingar i mitt liv... jag kan inte tänka mig något annat... det måste bara vara så... eller så drömmer jag ju nu *L*... nä jag tror på fullaste allvar att jag startade min drömprocess när jag valde att bli en...


... rökfri rökare istället för en tvångsmässigt känslostyrd nikotinist.

Men det är "bara" halva sanningen... för hade det räckt så hade jag ju börjat drömma för länge sen... nä jag är övertygad om att mitt springeri är den utlösande faktorn... för jag lägger ju märke till att det händer prylar mellan öronen på mig när jag springer (och det måste ju vara mellan öronen som mina drömmar bor)... det har blivit skitsvårt att meditera när jag springer nu för tiden... för nu när jag fått lite bättre kondis och inte har fullt upp med att överleva när jag ger mig av på en skogsrunda (eller på senaste tiden även löparbandet) så känner jag av en ökad syresättning i huvudet...

... jag tänker... ja jävlar vad jag tänker... ibland så "försvinner" stora delar av själva springeriet bara för att jag varit så inne i mina tankar... jag tänker märkbart mycket bättre när jag springer... skillnaden är så oerhört stor att jag nästan blir lite rädd för vad det är som händer... jag försvinner ju från verkligheten på ett sätt som nästan påminde om vissa av de droger jag gillade när jag var narkoman... ja jag skulle nästan vilja påstå att denna effekten är... mer... större och definitivt mer levande *L*... och så kan jag ju styra mina tankar åt ett håll som jag själv bestämmer... ja känner mig så jävla "vaken" på ett väldigt behagligt sätt...

... och så har jag börjat drömma... och jag har ingen annan förklaring än att det är ett resultat av mina egna handlingar... precis som det mesta i mitt liv ju faktiskt är... jag börjar verkligen

 av hela mitt...... förstå att det är när jag tar mitt ansvar som jag blir fri...

Kommentera inlägget här :