Kanske ska jag idag inse möjligheten att vara glad över att jag har ett arbete istället för att känna stress över en massa prylar jag måste fixa... och inse vikten i vad det valet egentligen innebär för mig och min dag.
Kan jag känna tacksamheten över att ha ett jobb... vilket naturligtvis inte är vidare svårt för mig eftersom jag ju har världens bästa jobb... det svåraste med mitt jobb är faktiskt att det är jag själv som bestämmer hur högt jag sätter ribban idag... och vilka prioriteringar jag gör... så jag tänker starta dagen med att göra en inventering... vad behöver jag göra denna veckan... och hur ska mitt schema för den här dagen se ut... vad är viktigt... har jag något telefonsamtal som jag drar mig för att ringa... o.s.v...
... när jag nu har gjort upp en plan för denna veckan så gör jag upp en plan för idag... bara för idag... för jag behöver inte göra allt direkt... nä en sak i taget... och det finns en hel del som jag kan ta bort från dagens lista... för att istället focusera på några få saker... för så här är det för mig... om jag sätter upp 10 saker som jag vill göra på en dag och "bara" får gjort 7 av dem... då känner jag mig misslyckad och tappar massor av energi... skulle jag däremot kunna "sänka ribban" och nöja mig med att sätta upp 2 grejer som jag behöver göra... så finns det en stor möjlighet att jag fixar 3 saker och det ger mig massor av energi...
... så för mig stämmer det när jag vill påstå att... "ju mindre jag gör desto mer får jag gjort"... och som jag bäddar får jag ligga... hur vill jag må idag?
Det är jag och ingen annan... som bestämmer hur högt jag sätter min ribba idag.
Jag kan helt klart känna igen mig i dina tankar...mitt stora problem har också alltid varit att jag tar på mig alldeles för mycket...
skrivenFör att inte tala om alla människors problem. ALLT vill jag lösa och hjälpa till med...det funkar inte.
efter en vända in den berömda väggen för flera år sedan har jag jobbat med att ANDAS och att ta det lugnt. =)
har alltså inte ett drogbehov i DEN bemärkelsen, drogen för mig heter nog istället bekräftelse och beröm...tyvärr
nånstans VET man att duger och att man inte kan finnas för alla....men det är ett väldigt jobb med att få hjärnan att förstå det =(