Underbart vackert...

... och väääääldigt kallt.

Jag har ju inte sprungit på min springrunda sedan jag insåg att det var snudd på livsfarligt... inte så att jag skulle dö direkt men risken att halka omkull och bryta ett ben nu när det var is i spåret var uppenbar... och då hade det väl bara varit en tidsfråga innan vildsvinen nosat reda på mig... och de hade ju garanterat gjort processen kort... jag är ju en skinkätare så hämnden hade säkert varit ljuv... öga för öga, tand för tand.

Men idag så tog jag mig faktiskt en promenad... min springerirunda funkar alldeles utmärkt för en lagom promenix... och det var hur vackert som helst i det finfina vädret... förvisso väääääldigt kallt om fingrarna till slut eftersom jag passade på att ta lite kort samtidigt... så nu kan jag presentera min springerirunda för er... vinterversionen...


... även om jag bor i skogen så springer jag förbi en och annan kohage...


... men den större delen av min runda är inne i den vackra trollskogen...

... det är inte utan att jag känner mig väldigt priviligerad över att bo som jag gör... och jag är väldigt tacksam över att jag började med mitt springeri... för konstigt nog så är det svårt för mig att ta mig utanför dörren och ta del av den vackra natur som jag ju faktiskt bor mitt i... tror fan att en stadsbo var mer ute i naturen än mig innan jag började springa... en och annan gång gick jag denna rundan... oftast skedde det när jag hade besök (från stan *L*)...

... nu hade jag inte sprungit på en vecka och nästan glömt bort hur fint det är där jag bor...


... och hur jävla bra jag mår av att röra mig i den friska luften.

Kommentera inlägget här :