Drogfri...
Fan... jag glömmer liksom bort att jag är drogfri mellan varven... att jag inte längre behöver peta i mig någon form av sinnesförändrade medel för att palla med att leva livet på livets villkor... jag tar det för givet... synd.
Synd för att då glömmer jag också bort hur häftigt det är att leva utan att vara slav under drogerna... och jag glömmer bort vart jag kommer ifrån... att jag är en narkoman och alkolist... och det vill jag aldrig glömma... för det är en gåva att vara en drogfri alkolist och narkoman...
... det finns inga hopplösa fall... vem som helst kan bli drogfri... jag är ett levande exempel på det... jag har inga drogsug längre... jag pallar att leva på livets villkor... och det är inte alltid så jävla enkelt... men jag behöver inte längre fly från verkligheten... jag är fri... jag har ett budskap att ge bort... alla... precis alla som har en önskan om att leva drogfritt kan välja det... det är dagens sanning... jag är fri...
... fri att leva... utan några som helst droger i min kropp... inte ens nikotin... jag är fan stolt över mig själv... det är nog det svåraste med att vara drogfri... att tillåta mig att känna mig stolt över mig själv...
... men det är jag... på riktigt...
..åhh va jag håller med dig..att det är en gåva..
skrivenJag brukar tom tycka att det va en satikens dyr inträdesbiljett, till något så stort som det faktiskt är att vara drogfri beroende..
Faktiskt så att jag kan känna tacksamhet för att jag varit en tvättäkta narkoman, för det gör ju ändå att jag inte tar livet för givet liksom..
ähh..nu flummade jag nog till det..kom just från ett möte, ett sånt där fiiiint så man nästan får med sig en påse kärlek hem..
..lämnar lite här, till den som vill ha <3
Kram