PETERS BLOGG

... finns det naturligtvis... helt klart.

Det är inte bara det där med att dra in rök i lungorna som jag kan sakna... för visst är det väl en ljuvlig sysselsättning hur underligt det än låter... för nu när jag skrev det lär det ju typ... sinnessjukt *L*.

Men visst finns det massor av saker att sakna... eller???

Den lite charmiga rökhostan på morgonen... hur jag liksom fick röka igång mig på morgnarna... och den sköna känslan när jag äntligen fick behålla dagens första bloss... eller det lite tuffa att kunna blåsa rökringar... ni ska bara veta hur fräck jag ser ut när jag blåser ut dem *L*... lite av en fisk på land.

Och har ni tänkt på det där med smygandet... jag kommer helt klart att sakna det spännande äventyret i att smita iväg och...


... smygröka.

Eller all frisk luft som jag missar som rökfri... det har hela min tid som rökare varit ett av mina största argument för att röka... för vilken annan människa mer än en inbiten rökare ställer sig i snålblåsten och fryser häcken av sig en mulen svinkall januaridag... frivilligt.

Och den som någon gång har rökt på en flygplats vet vad jag talar om när jag bekriver dessa små fyrkantiga bås som är avsatta för oss rökare där... om vi har tur vill säga... i dessa burar finns inte "passiv rökning"... det är liksom omöjligt att vara en passiv rökare i den miljön av den enkla anledningen att en kedjerökande människa... vilken som helst... inte kan få i sig så mycket rök som man får av att bara befinna sig i närheten av dessa rökrum... ens efter år av träning... här snackar vi rökning... ja herrejävlar... 

... nä det kan jag inte sakna... det går bara inte... jag är en van rökare och dessa rum var faktiskt på gränsen av vad jag klarade av... inte för att det fick mig att skita i att sitta där i flera timmar innan planen gick... blossa på allt vad jag orkade... och grön i ansiktet stappla på flygplanet... besviken på rökförbudet *L*.
 
Men en sak saknar jag inte än... och det är mitt röksug...