PETERS BLOGG

... av mitt hus vill fogden göra.

Och jag fick lite panik... att de tar pengar på min lön gör mig inte så mycket... men nu fick jag en lapp om att de vill komma och kolla mitt hus... se om det går att sälja för mer pengar än jag har i lån... om det är ett sätt att få lite mer pengar av mig...

... och det var inga större summor det handlade om... min skuld har minskat... och jag har allt en förhoppning om att till slut även jag ska kunna bli skuldfri... och då vill jag ju helst ha mitt...


... hus kvar...

... för jag kunde känna hur rädd jag blev över tanken på att behöva flytta... katastroftankarna slog ju till direkt... och det tog inte många minuter innan mitt liv var helt meningslöst och fullständigt nattsvart i mina fantasier... ja jag kunde känna panik... så jag tog tag i en livlina...

... och ringde en vän *L*...

... pratade lite... om min oro... om hur verkligheten ser ut... om att ta en dag i taget... om att först av allt ringa det där samtalet till fogden imorgon... och få reda på hur det ligger till... i verkligheten... en sak vet jag... och det är att jag...

... inte kan göra något mer åt det idag... å att det jag behöver göra är något helt annat... kanske baka en chokladtårta *L*... ja typ vad som helst utom att tända en cigg... för vet ni vad... den tanken kom också... och det gick snabbt...

... konstigt för innan dess så hade detta faktiskt varit en av de lugnaste rökfria dagarna jag någonsin kännt... kanske för att jag tog ett beslut i morse (eller ja... fick lite hjälp med att ta ett beslut *L*) och har börjat lita så mycket på mig själv att mina röksug inte besvärar mig så mycket längre... men gud vad listigt detta beroende är också... precis likadant som med drogerna... ligger liksom där och lurar... och väntar på en chans att slå till... få mig att tända den där första...

... men... jag är inte ensam... inte om något ... någonsin... och det är verkligen en gåva att veta... aldrig ensam aldrig igen...