Och jag menar inte att det bara är några dagar kvar på årets upplaga av "VågaVa go beach"... nä... och jag menar inte att jag håller på att dö (vilket jag ju i.o.f.s. har gjort sedan jag föddes eftersom det är det mest naturliga för oss människor... och det enda jag vet säkert kommer att hända mig)... nä jag tänker på min...
... sommarhatt... den är lite sliten efter ett Indienäventyr och en andra säsong på stranden.
Kanske känner jag mig en smula sliten nu också... det tar på krafterna att vara på stranden varje dag i några veckor... mycket frisk luft och helt underbart på alla sätt... men det sliter på mig känner jag... inte så att det känns jobbigt eller så... nä tvärtom en riktigt skön känsla... lite väderbiten och sandblästrad... och nöjd... fy fan vad nöjd jag känner mig... tre dagar till sen har vi fan fixat ännu en säsong... och vi har gjort vad vi lovat... det är så himla skönt att avsluta saker tycker jag... och känna en fet tillit till mig själv... stolt och nöjd.
Men jag vet inte hur det känns nästa vecka... på stranden är vi verkligen här och nu... hela tiden... och vem vet... det är inte riktigt säkert att jag kan hålla mig från...
... denna helt sagolikt häftiga strand... fylld av upplevelser i nuet... vadå väder???