Satt på föreningsrådsmötet och till slut så kunde jag inte hålla mig... skrek rätt ut... arrrrrrrrgh... det blev liksom bara för mycket... detta jävla läspande fick mig att flippa över... och naturligtvis så hade jag rekordmånga möten inbokade just denna dagen... och faktiskt så lyckades jag hålla mig i skinnet under alla utom det sista... föreningsrådsmötet fick ta mitt lilla utbrott... och det var inga problem med det... de log lite överseende åt min situation.
Och hela denna dagen har varit snudd på overklig... och jag är helt slut nu... att få nya tänder tar på krafterna... det är mycket som känns nytt... som att kunna bita mig i läppen... woow... vilken känsla.
Att äta var ett äventyr... mitt bordskick har kanske inte varit det bästa innan men nu blev det inte bättre direkt... jag har inte vågat mig på ett äpple än... lite i taget... det känns så jävla nytt att ha framtänder.
Och jag har tittat mig i speglar... att jag inte körde av vägen på hemfärden var nog att betrakta som ett mindre mirakel... satt ju och kollade gaddarna i backspegeln mer eller mindre hela färden... livsfarligt.
Ja det kommer att gå över... om några dagar så har jag vant mig... då kommer det inte att kännas som om jag har något jättestort och jätteklumpigt i munnen längre... då kommer jag att ha lärt mig att äta med dessa gaddarna... ja då kommer det att kännas helt jävla vanligt igen... för så är det ju med förändringar... det dröjer inte så länge innan de är en del av vardagen... och jag har helt glömt bort mitt liv utan...
... dessa tänder.
Och den dagen då denna förändringen har blivit till min vardag... då väntar resten av mitt liv... mitt liv som påminner om den absoluta sanningen... för precis som den absoluta sanningen är mitt liv i ständig förändring... hela tiden... med eller utan tänder...
Hej min Vän !
skrivenKommer du ihåg vad jag sa om det där med att läspa.........Kram på dig.