Vad hände...

... egentligen?

För en vecka sedan så körde jag en hel natt genom värsta snökaoset... vi snackade vinter så det bara skrek om det.
Och imorse när jag var på väg till jobbet så råkade min blick svepa förbi rabatten utanför min ytterdörr... och fick jag syn på den... våren...


... i formen av några snödropparna. 

Det känns som om det bara var några timmar sedan jag förbluffad stod och tittade på vad några vildsvin hade ställt till med i min trädgård... jag såg spår av dem i snön... och hur de hade "skottat" gångar i min trädgård i sin jakt efter käk skulle jag tro... de måste ju hajat att det redan hade börjat växa prylar under löven som de ville äta upp... de missade snödropparna *L*.

Jag har pratat med expertisen om det här med vildsvinen... de säger att de är räddare för mig än vad jag är för dem... för jag är lite nojad över att springa på en galt på några hundra kilo utanför min ytterdörr... visserligen har jag en viss grisvana...

... det var nämligen som så att när vi flyttade in här hemma för en herrans massa år sedan så fick vi en gris i inflyttningspresent... jag döpte den till Åke... sen kom jag på att det var en hon... men hon fick behålla namnet... Åke... vi var polare jag och Åke... varje lördag så delade vi på en öl... Åke gillade bärs... brukade lägga sig på rygg när hon druckit upp och vilja bli kliad på magen kommer jag ihåg...

... jag försökte stänga in henne genom att bygga en inhängnad åt henne men hon var listig... å stark... så hon rymde ständigt... låg alltid på vår trappa så att jag snubblade över henne när jag skulle till jobbet på morgnarna... men hon var flippad och väldigt tam så hon stannade alltid kvar i närheten...

... det var himla jobbigt när hennes liv som gris var på väg att ta slut... det var ju bestämt att hon till slut skulle bli julskinka... och det är fan jobbigt att tugga i sig en polare... kände mig som en väldigt dåååååålig människa... inte ett endaste dugg lantlig... nä jag fattar ju att en köttätare som jag äter upp djur... att även de finaste kotletter har haft ett liv... men så länge jag handlar dessa i affären så blir det inte så uppenbart för mig... Åke var svårtuggad...

... känns faktiskt lite jobbigt att skriva om det här... lite skämmigt så...

Kommentarer :

#1: Anonym

Stackars Åke, du menar väl inte att du käkade upp din kompis, vad är du för en slags människa egentligen? hahaha!

skriven
#2: peter

Ja du hajar vilka skamkänslor jag har va?



kompisätare är ju snäppet värre än kompistjuv tycker jag...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :