Ångest...

... är skoj.

Jo det sa han idag... föreläsaren som fått min uppmärksamhet hela denna dagen... han har snackat om KBT och det har varit både intressant och lärorikt på många sätt... och han pratade även lite grann om hur man kan behandla ångest nu för tiden... och det var riktigt intressant... ingen nytt för mig men väldigt intressant på ett alldeles speciellt sätt.

För en massa år sedan så befann jag mig nämligen i en källare under slottet i Halmstad och lyssnade på en snubbe som var klädd i lakan... ja ni vet lite av en gurupryl... en Indisk snubbe som brukar vara i Halmstad mellan varven...
 

... Sri Vast heter han.

Och i morse innan jag åkte hemifrån så kollade jag mina mail lite snabbt... och då hade jag fått ett mail från Vast-prylen... det är därifrån denna bild kommer... okej kanske ni undrar... vad i helvete har då detta med behandling av ångest att göra?

Jo det "nya" sättet man behandlar ångest med kan samanfattas i ett ord... acceptans... att man helt enkelt accepterar sin ångest och känner på den fullt ut... för den är ju i sig rätt ofarlig och en naturlig försvarsgrej för oss människor... ångest i sig är ju en sund reaktion... och om vi accepterar vår ångest så kommer den att tappa sitt grepp över oss eftersom den ju inte är farlig... och jag "köper" det... "big time" som han sa...

... och då var det lite roligt att lyssna på denna föreläsare idag som berättade om detta "nya" sätt och tänka på vad Vast sa för en massa år sedan i en källare under slottet... hans pryl kallades för "praktisk andlighet" och hade inte ett skit med ångest att göra... lik förbannat sa han precis samma sak... att det är genom att acceptera vi kan göra förändringar... något jag med stor framgång tillämpat i mitt egna liv en längre tid nu... med ett strålande resultat om jag själv får säga det *L*.

Människorna på föreläsningen jag var på idag såg inte exakt ut som de på bilden här ovan... fan det var ju folk som jobbar med behandling och vi ser ju skitseriösa ut... såklart...

Kommentarer :

#1: Anna

Tjena Peter!! Tack för inlägget, det hjälpte mig att komma ihåg det jag alltid glömmer... varför är det så svårt med acceptans? Att kämpa emot ger ju ingenting mer än mer ångest o man blir dessutom förbanna trött :) Ändå upptäcker jag mig själv kämpa den ena kampen efter den andra. Nu gäller det vikten. Hmmmm....

skriven
#2: peter

Det svåra med acceptans kan jag tycka är att det är lite för enkelt... att liksom "ge upp" istället för att "kämpa emot" känns ju helt knasigt ibland och är ingenting som jag har lärt mig när jag gick i skolan...



... nä där betydde ju kapitulera att förlora... precis tvärtemot vad livet i sig lärt mig...



... för det var ju när jag gav upp som jag vann den största vinsten...



... att det är svårt med acceptans tror jag beror på att all verklig acceptans innebär en förändring... och även om alla förändringar är bra så är vi ofta lite rädda för det okända... hellre ett välkänt helvete än ett okänt himmelrike...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :