PETERS BLOGG

... kommer vi långt.

Vi snackade om tacksamhet idag... hur häftigt det är att kunna känna tacksamhet över hur livet ser ut idag... och ändå så händer det rätt ofta nu för tiden att jag "glömmer bort" att jag är drogfri... att jag varken knarkar eller dricker längre... och att det var länge sedan jag gjorde det... jag har samlat ihop lite...


... drogfri tid nu.

Jag är inte en människa som vill leva kvar i det förgångna... gillar inte att vältra mig i gammal skit... det är inte därför som jag vill minnas att jag faktiskt är både narkoman och alkolist... nej för fan... jag vill komma ihåg att jag fortfarande tar en dag i taget... att det är jag som väljer att vara drogfri idag också... 

... och att jag väljer det beror enbart på att jag tycker om att vara drogfri... att leva på riktigt... och att jag gillar när det är jag som bestämmer över mitt eget liv... inte drogerna... jag gillar rökfriheten också... det är spännande att nyfiket följa vad som händer med mig nu när jag inte röker... och så är det jääääävligt fräckt att kunna känna ett fett röksug utan att tända en cigg... det får mig att känna mig stark på riktigt... att det är jag som bestämmer och inte mina känslor.

Paradoxalt nog så har detta gjort att jag är ännu mindre rädd för mina känslor idag än någonsin... och resultatet är lite förvånande... jag känner mig känsligare än jag gjort någon gång tidigare... jag vågar helt enkelt känna på mina känslor fullt ut eftersom de inte styr över mina handlingar... och detta kan jag tacka rökfriheten för... helt klart.

Kanske låter det lite konstigt när jag även vågar påstå att jag kan lita mer på min magkänsla idag... ja jävlar,,, var ska detta sluta... men det är sant... jag litar på min magkänsla... jag vågar lyssna på mitt eget samvete... ja herregud vad det har hänt prylar med mig... tar jag bara en dag i taget så kommer det att ske mirakel... för så är det... jag är ett mirakel... ett drogfritt vackert och värdefullt mirakel...