Flum...

... sa min sponsor.

Jag redovisade mitt sjätte steg för honom.

"Vi var helt och håller beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsdefekter".

Den sista frågan i det steget är en fråga om hur vi vill att våra liv ska se ut utan våra karaktärsdefekter... lite av en önskelista om hur jag vill ha det... och jag skrev... och skrev... om jobbet... om att vara pappa... partner... vän... ja jag skrev och jag skrev... och tyckte själv att jag verkligen fick till det riktigt ordentligt... var faktiskt lite stolt över vad jag fick ner på papper... ja så till den grad att jag faktiskt har publicerat det på denna blogg *L*... ja herregud... 

... och så ska jag då redovisa detta för min sponsor... vi går igenom hela steget och jag börjar få en förståelse för vad det handlar om... hela grejen med sponsorskap är helt genialisk... alla borde fan få ha en egen sponsor.
I vilket fall som helst så kommer vi då till denna sista fråga... och här läser jag stolt upp vad jag skrivit... väntar på att buskar ska börja brinna och änglar tuta i trumpeter... och att min sponsor ska tacka mig för att han har fått ta del av denna otroliga visdom.

- "Flum"... sa han.

Ett enda ord... och jag tappde hakan... öhhh... och så började vi prata om önskelistan (jag väljer att kalla den frågan för det) och vikten av att vara rak och tydlig i vart jag är på väg... jag fick bakläxa på lite grejer i mitt stegarbete och då givetvis på denna fråga också... och sällan har så många poletter trillat ner samtidigt i mig... nu börjar stegarbetet bli riktigt intressant... nu händer det grejer som påverkar vardagen i mitt liv... 

... Jag börjar få en mer rak och målmedveten riktning i mitt liv... på ett allt mer konkret sätt så gör jag mitt bästa för att vara mer precis i mina mål jag sätter upp för mig själv... och vet ni vad... jag tror ta mig fan att jag aldrig har njutit mer av mitt "flum" än nu när jag vet vart jag är på väg... för det är precis som jag lärde mig när jag var liten och åkte tåg ensam... det fanns en väldigt trygghet och medvetenhet bland människor som vet vart de är på väg... 

... för visst är det fortfarande resan som är målet... men för att kunna njuta fullt ut av denna resa är det till stor hjälp att veta vart jag är på väg... och...


...jag har en bra GPS i min sponsor...  

Kommentera inlägget här :