Jag är rätt bra på att vara förälskad... och med bra menar jag nog att jag har en enorm erfarenhet av detta tillstånd... det har funnits tider då jag har varit förälskad massor av gånger bara under en dag... en promenad över torget kunde innebära att jag blev förälskad flera gånger... i olika tjejer... för nu pratar jag bara om min förälskelsen till det motsatta könet... ja jag vill nog påstå att jag är helt suverän på att bli förälskad... eller som någon har sagt... jag är förälskad i förälskelsen.
Nu har det varit lugnt ett tag... kanske är det åldern... eller att jag har hittat hem i mig själv... helt klart är att det faktiskt var ett tag sedan jag var förälskad sist... och att jag inte saknar den känslan så mycket heller... jag trivs ypperligt med mitt självboliv.
Så det var med ett liten smula förvåning jag la märke till att jag kände en bekant känsla när jag la mig på kvällarna nu när vi var iväg och studerade på Korpberget... det tog faktiskt ett litet tag innan jag fattade att jag kände den bekanta känslan av förälskelse... och jag fattade först inte varifrån den kom... att jag helt enkelt var förälskad i gruppen jag fick tillhöra... inte någon enskild person utan gruppen som grupp... och det är väl i.o.f.s. inte så konstigt heller när jag tänker efter.
Jag har tagit ett belut att ta vara på denna chans att lita fullt ut på dessa människor... att visa dem hur mycket de betyder för mig... och riskera att låta dem få se mig precis som den jag är... ja helt enkelt göra mig sårbar och naken... när jag la mig så kände jag att detta är en grupp där jag vågar göra denna för mig riskabla handling (faran är känslomässig)... och när jag vågade känna så... ja då blev jag förälskad *L*.
När det gäller tjejer så är det med stor förvåning som jag lägger märke till att jag inte blir förälskad hela tiden... att jag är så himla nöjd med att bara vara jag... men jag är inte imun *L*... nä det händer fortfarande (även om det inte är varje dag) att det "klickar" till lite extra när jag ser en tjej... typ två gånger det senaste året och jag har blivit lika förvånad varje gång... men visst... det finns två röster i mig... en som skulle tycka att det vore skoj att träffa en tjej... å en annan som tycker att jag har det ju så jävla bra som självbo... och att förälskelsen ju ändå bara är en övergående galenskap som bara varar i några månader...
... det får nog fan vara lite mer än "bara" förälskelse tycker mitt förstånd... och det är lätt att vara förståndig och klok innan... HON... står framför mig... för när det händer då vet jag hur det blir... såpass känner jag mig själv... förståndet blåser bort omedelbart och jag bara hakar på... utan att tveka en enda sekund... och det spelar ingen roll hur många varningsklockor som klämtar... det säger bara "klick" och sen kan jag inte stoppa förloppet... och vet ni vad... jag gillar den sidan av mig... den galenskapen skulle jag inte vilja vara utan... jag vill vara killen som är förälskad i förälskelsen... det är ju jag...
... jag njuter av lugnet... och älskar stormen...
