En rökfri...

... rökare... nykter narkoman och motionerande soffliggare.

Ja, jävlar... på min springerirunda i morse så funderade jag lite... jag gör mitt bästa för att låta bli men det går lite si och så med det... får väl så himla mycket syre i huvudet så att det är svårt att "stänga av" helt... eller så är det en träningssak... och det var rätt trevliga funderingar jag hade.

Jag kom helt plötsligt på att jag ju fortfarande är en rökfri rökare... något som jag tyvärr glömmer bort flera dagar i sträck ibland... men jag blev påmind i veckan av en kollega på VågaVa som håller på att sluta röka... jag träffar ju på en och annan som ska sluta både med cigg och droger... sen... imorgon... de ... ska bara fixa en grej först... och jag kan ju känna igen mig i det resonemanget... fortfarande... trots att jag har varit drogfri i över 11 år... och rökfri i snart ett helt år... och när jag var ute i skogen idag så funderade jag på varför jag fixar att hålla mig drogfri... rökfri... och till råga på allt börja springa i skogen.

Och när jag sprang där så blev jag nästan lite förvånad över hur lätt det gått för mig... jag har fortfarande inte behövt ta något återfall... varken på drogerna eller ciggen... hur man tar återfall i springeriet vet jag faktiskt inte... kan man det?

Vad har då jag gjort som gör att det funkar för mig... eftersom jag inte är ett endaste dugg annorlunda måste det ju betyda att min "modell" skulle kunna funka även för någon annan än mig... vilket den naturligtvis redan gör och alltid har gjort... min väg är ju någoting som jag valt att ta emot av de som ville ge bort den... och var rätt enkelt eftersom jag valde att ta rygg på vinnarna... de som gått före och hade ett liv som jag ville ha... även om jag skulle vilja att det var jag som hittat på det alldeles själv... iallafall om mitt EGO fick bestämma.

Och egentligen så har jag ju inte gjort så mycket... mer än berikat mitt liv med ett val... för jag har ju inte slutat med någonting... jag är ju fortfarande en narkoman... en rökare... och en soffliggare... och kanske är det just det som är hemligheten för att det funkar så bra för mig... att jag fullt ut har accepterat den verkligheten... det känns inte konstigt för mig att vara drogsugen (även om det är länge sedan jag hade ett drogsug) och det skrämmer mig inte...


... jag är ju narkoman och att vara drogsugen hör ju liksom till...

... och när jag accepterar den verkligheten får jag omedelbart ett val... att peta i mig en drog eller strunta i det... ja tack eller nej tack... och här kommer det riktigt häftiga... oavsett vad jag väljer så försvinner mitt drogsug... och om jag säger ja tack... så kan jag lägga märke till att mitt drogsug försvann redan innan jag petade i mig drogen... samma lika när jag säger nej tack... mitt drogsug försvinner... visst det kan ta några minuter och jag kommer aldrig att komma ihåg exakt när det försvann men helt plötsligt så kommer jag på att jag inte är drogsugen längre... det har även fått mig att förstå att mitt drogproblem inte handlar om droger hur konstigt det än kan låta...

... och jag har nu också provat denna modell på min rökning... som ett experiment... och det funkar fan precis likadant för mig... den fysiska "avtändningen" av nikotinet var rent ut sagt skrattretande löjlig... och att det finns hur mycket hjälpmedel som helst när jag ska sluta röka är enligt mitt sätt att se på saken inget annat än ett mycket god affärsidé...


... det är ju för fan lika dyrt att använda sig av "sluta röka-prylarna" som att röka.

Men om det är någon som använder sig av dessa produkter för att bli rökfri så är det ju bra... allt som funkar är bra... att jag har hittat min väg är bra för mig... skulle någon välja att bli drogfri genom att banka en sten i huvudet på sig själv så är det ju hur bra som helst... så länge det funkar... som mitt sätt funkar för mig...

... och mitt sätt är att inte sluta med någonting... utan att istället erbjuda mig själv ett val... ett val som jag kan ta flera gånger om dagen om jag vill... ett mycket enkelt val...


... nämligen... ja tack eller nej tack.

Kommentarer :

#1: cecilia

jag ser dej som en vinnare jag.. o de är du ju.. jag får massor av att läsa din blogg.. de är ju häftigt att de hjälper på detta sätt oxå.. jag får liksom ett annat sätt att tänka på saker o ting.. ett annat tänk helt enkelt.. som de med för drogfriheten.. tack Peter ((( kram))) Cecilia

skriven
#2: peter

Vi som hittat en väg som passar oss och som får våra liv att funka är alla vinnare... L...



... vi har ALLA massor att ge varandra...



(((kram)))

peter

skriven
#3: maria

Kan bara instämma med Cecilia...tack Peter Skåning=)

skriven
#4: peter

Tack till oss alla för att VI tillsammans gör detta möjligt...



(((kram)))

peter

(skåning L)

skriven
#5: Judith - kaos och annat

Jäkligt bra skrivet....att oavsett vad du tackar ja eller nej till så upphör suget!



skriven
#6: anette

du ska veta att min första bild av dej när jag träffade dej första gången var just att du rullade en cigg(fårö kursgården vid frukosten) o för mej e bilden av dej en rökare o att nåt annat skulle vara precis lika omöjligt som att jag skulle lägga av o röka...men vänta lite nu d e ju precis så d e ju vi har gjort d omöjliga möjligt vi har sannerligen hamnat bland vinnarna <3 ॐ

skriven
#7: peter

Ja vi är fantastiska som gör det omöjliga möjligt... och kan narkomaner bli av med sina drogsug och en önskan om att peta i sig droger... ja då kan det bli fred på jorden L...



... vi tillsammans klarar vad som helst...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :