Men i ärlighetens namn så sitter...
... Gud (som jag nu valt att uppfatta honom) fortfarande säkert...
... hans konkurent visade sig nämligen från en väldigt mänsklig sida idag... och inte fan kan jag ju ha en mänsklig Gud... nä människan är förvisso en av Guds skapelser men absurt mänsklig om ni frågar mig... och det är väl själva grejen med hela Guderiet för mig... att Gud är Gud och människan en varelse med en alldeles egen fri vilja... och det är ju oftast där det kniper... för mig... mitt största problem med Gud brukar ju vara... "ske din vilja inte min"... inte alltid så enkelt... jag vill ofta att det ska vara på "mitt sätt"...
... många jag känner (inklusive jag själv) tror nog allt som oftast att det är de själva som är Gud... ofta helt omedvetet... och i de konstigaste situationer... typ rätt eller fel-diskussionerna... när det gäller personliga åsikter är det också lätt att "glömma bort" Gudgrejen... för att inte tala om i trafiken... där har jag verkligen en indikator på hur det ligget till med min "andliga dagsform"...
... men nu gled jag bort från ämnet... i en rasande fart... man kunde ju nästan tro att det var jag som hade snott Guds (som jag valt att uppfatta honom) konkurents (kanske vid en närmare eftertanke) lite...
... fuskiga Gudgrej... nämligens hans vingar av stål...
... för han störtade ju idag och fick plockas upp i havet utanför marocko... det var något om taskiga vindar och turbulens... jaja i vilket fall så trillade han rätt ner i havet med ett plask... så...
... min Gud (som jag valt att uppfatta honom) sitter än så länge säkert... bergsäkert...