Rädd...


... är jag.

Jag har ingenting att vara rädd för men känslan som jag känner är ändå rädsla... men idag så är jag inte så rädd för att vara rädd längre... så den rädslan kommer inte att bestämma över mig idag heller... det är inte så farligt att vara rädd... tvärtom så är det väldigt ofta en känsla som jag kännt innan jag gjort saker som jag absolut inte ångrat... och jag är faktiskt helt övertygad om att idag är en sådan dag...

... vad är det då jag är så rädd för... jo att träffa kärleksfulla fina människor som tycker att jag duger precis som den jag är... det värsta de kommer att utsätta mig för är att ge mig massa kramar och kravlös kärlek... och nu när jag skriver det så förstår jag att det kanske verkar lite underligt att jag är rädd för att träffa underbara vänner som bara ger mig kärlek... men det tycker inte jag... för mig är det helt naturligt att känna rädsla för trygghet och kärlek... det är betydligt lättare när hela havet stormar och folk vill slå mig... då är jag inte så rädd... 

... men att ta emot all den kärlek som jag får av mina vänner skrämmer mig... och det är väl inte så konstigt egentligen... det är ju nu som jag har någonting att förlora... och eftersom jag nu fått allt det som jag önskat mig i hela mitt liv... så har jag mycket att förlora... klart att jag kan bli rädd...

... att ta emot skit är enkelt... det bara rinner av direkt... men att ta emot kärlek... det är betydligt svårare... hur i helvete ska jag kunna förmedla hur mycket mina vänner betyder för mig... klart att jag är rädd... jaja... jag är inte längre styrd av mig rädsla... det är bara en känsla bland känslor... och det är ju faktiskt rätt skönt att jag pallar att känna på mina känlor... och ta dem för vad de är... känslor.

Idag så är det mitt huvud som går iväg med min kropp... inte kroppen som går iväg med huvudet som det var förr... och det är en gigantiskt skillnad... fast jag egentligen på de 11 år jag varit drogfri bara gått ifrån att vara rädd... till att vara rädd... så är det en jävla skillnad *L*... på att vara rädd och att vara rädd...

... det var lite av de tankarna jag hade när jag sprang ut i skogen imorse...


... och reagerade lite på hur samma väg alltid är i ständig förändring...

... precis som sanningen... i ständig förändring...

Kommentarer :

#1: Anonym

Önskar dig en fin dag. Jag är allt för rädd.......

skriven
#2: peter

Hoppas att du också har en bra dag... och att du fått se rädslan försvinna... och ersatts av kärlek...



(((kram)))

peter

skriven
#3: Anonym

Var inte där.....Kom aldrig iväg....

skriven
#4: peter

varför?

Finns det något jag kan göra?



(((kram)))

peter

skriven
#5: Anonym

Troligtvis rädd för just Kärleken! Har svårt för att tro på den. Känner ju inte själv kärlek till alla och kramandet kan bli bara för mycket ibland. Svårt säga nej till det också när andra kommer och vill kramas...men jag vill inte krama alla! Jag tycker det kan bli för mycket. Fixar inte det. Varför ska det kramas hela tiden och med alla? Jag är kvinna och gillar inte alla kramar och ibland även tafsande! Fixar inte det. Inte ens ifred där man borde få vara ifred!



Men det är väl hos mig det ligger som det brukar sägas. Så därför drar jag mig hellre ifrån då och då.... för att få vara ifred!

Skogen ger den bästa kramen! :-)

skriven
#6: peter

Skogens kramar är helt okej L... men jag tycker att du ska säga det högt på ett möte...



... "jag gillar inte att kramas hela tiden"...



... dels för din egen skull men kanske också för alla andra som känner precis som du... och möjligtvis till dem som inte riktigt "fattar" det där med krameriet...



... för det är ju inte själva kramandet som är problemet... eller hur?



(((kram)))

peter

skriven
#7: Anonym

Åh nu blir jag lite trött.

Varför kan det inte vara själva kramandet som är ett problem?

Varför ska allt analyseras och vridas till något annat än det kanske just är?

Var annars i livet springer man runt och kramar alla?

Jag kramar inte varenda människa jag möter. Varför ska jag kramas hela tiden bara för jag går på ett möte? Och är det någon jag inte vill krama så blir den personen stött! Och hur reagerar man själv om man inte blir kramad men alla andra???

Är det inte oftast väldigt skadade personer och många kvinnor som tycker dessa möten är skitjobbiga att gå till just på grund av allt jäkla kramande?

Och varför kan då inte heller män hålla nävarna i styr när dom "kramas"?



Varför kan inte själva kramandet vara själva problemet? För jo, i många lägen så ÄR det själva kramandet som ÄR problemet!!!



skriven
#8: peter

Vi är ju faktiskt olika som människor... och jag personligen har inte några som helst problem med att du inte vill kramas... men för att jag inte ska bli en jobbig snubbe för dig så behöver jag din hjälp...



... det är bara att säga åt mig att du inte gillar att kramas... för annars så är risken stor att du får en kram av mig... eftersom jag ju inte är någon tankeläsare L...



... men jag respekterar givetvis din önskan om att få slippa att kramas... men kommer ju inte att sluta kramas för det... för jag har lärt mig att tycka om kramarna... jag fixade inte heller krameriet till en början... inte för att någon tafsade eller så... nä därför att jag tyckte att det var för fjolligt för en så tuff kille som mig... ja herregud... jag är tacksam över att fått lära mig att fysisk beröring kan vara något annat än sex eller slå någon på käften...



(((kram)))

peter

skriven
#9: Bekele

Jag måste ge mitt yttrande i den här lilla kram-debatten.

Det är behandlingshemmen som är roten till det onda. Det är där alla lär sig att kramas ska man göra...

Vi i gemenskapen är blinda för detta överskattade kramandet. Vi har kramat oss blinda...helt enkelt.

Inom gemenskapen presentrerar man sig inte med ett handslag utan med en kram.

Ytterst beklagligt att du upplever att det tafsas..



Men det är klart...några kramar ska väl inte stå i vägen för ett tillfrisknande..

skriven
#10: Linda - Rosa chica

Hej :) hur har din helg varit?

http://www.rosachica.blogg.se

skriven
#11: peter

Min helg har varit fylld av tillfrisknande... och en och annan kram... ja jävlar L...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :