Ja jävlar... det gick fort i skogen idag... kanske för att det var fullt med människor på min annars helt öde skogsrunda... och nu när jag hade publik så kan jag ju inte vika ner mig... det är ju viktigt för en fåfäng kille som mig att det ser snyggt ut när jag springer förbi...
... först jägaren och hans hund (som för övrigt bara jagade mig i några meter)...
... sen den glatt hälsande lite äldre grannen som var ute och lördagspromenerade... det är skönt att vara accepterad av mina grannar nu för tiden... de kan sova gott om natten... och slipper bli väckta kl. 04.00 på natten när jag kunde få för mig att spika panel på huset i mitt tidigare liv som aktiv narkoman... aktiva narkomaner har ju en egen dygnsrytm... kommer ihåg de nätter när jag såg på klockan att den var 04.00 på morgonen... fattade att jag borde sova egentligen... löste problemet genom att vända klockan uppåner... och låtsades att den "bara" var 22.30...
... en enkel lösning för en aktiv manipulativ narkoman... smart va?
Nä en sån granne är jag inte längre... nu är jag... och det känns fortfarande väldigt konstigt att skriva det... en motionerande hurtbulle som vinkar glatt när jag springer förbi... de få gånger jag stöter på något annat än de vilda djur som bor i skogen... men idag så får jag nog tacka mina medmänniskor och min egen fåfänga... jag var personligen helt övertygad om att jag var sjuk... för idag så kändes det tungt att springa... jag blev jättetrött och fick verkligen kämpa mig runt... att det var så jobbigt fick sin förklaring när jag stannade tiden på min äggklocka...
... världsrekord... igen...
... tacka fan för att det var jobbigt... tänka sig... att min fåfänga fick mig att springa fortare än någonsin... vem kunde tro det... det börjar nästan bli lite kusligt... vad är det som händer med mig... är detta verkligen jag... en fåfängd motionär... herregud... vad är det som händer?
Nja ett litet Grattis kan du få....
skriveno en kram med klapp på ryggen.