Namnet har jag hittat på... Brännebassaltsbjörnen låter tufft *L*... visserligen så var det visst någonstans i närheten av Simlångsdalen som spekulationerna om björnen tagit fart... och jag undrar lite var björnen befinner sig just nu... frågan är befogad eftersom det ju nästan är här hemma som det siktats en björn... eller... det var väl ingen som sett den... ett får hade blivit rivet och så hade man hittat... bajs...
... björnbajs...
... men fan... det är ju ungefär samma sak som att ha björnen boende i min vedbod... känslan är snarlik... och jag känner närheten till det vilda livet när jag springer... idag så höll jag på att få hjärtstillestånd när en duva flög upp alldeles intill mig...
... jag trodde att det var björnen som ville kela lite med mig.
För något år sedan så var det vargen som strök omkring här i närheten... inte heller här fick jag ta del av något ögonvittne... det handlade väl mest om rivna får och sånt då med... men va fan... det är spännande med björnbajs... bara tanken på att kunna stöta ihop med en björn är kittlande... eller varg... men ska jag vara riktigt ärlig så är det närmsta jag kommit dessa djur än så länge...
... deras mat... d.v.s. fåren... här en bild som påminner om en gammal får-ovän...
... och då tänker jag mest på den otroligt ilskna baggen som bodde i hagen sidan om mitt hus för några år sedan... ja herregud... den var inte att leka med... jag hade en vän på besök som inte trodde att ett... som han sa... "löjligt litet får" skulle kunna skrämma honom... hehe... jag ler gott åt bilden som dyker upp mellan mina öron nu... hur han jagades genom hela hagen av den folkilskna baggen... och respekten han fick för det "löjliga lilla fåret"... hehe... han är säkert fortfarande rädd för får... Kurt Olsson snackade ju om Ko-skräck... min polare vet vad Får-skräck innebär...
... och då pratar vi ändå bara om björnens mat...