Ensam...

... kan vara sååååå jävla skönt.

Det händer att jag får för mig att jag skulle vilja träffa någon att leva tillsammans med... och naturligtvis så är det ju också sant... tror att det ligger i vår natur helt enkelt... men kanske är det någonting som lägger sig lite med åren... så känner jag det nu... eller så vill jag behålla drömmen om att träffa den "rätta"... och att sabba en dröm är ju enkelt... det är ju bara att uppleva den...

... och jag tänker på att det finns sidor i tvåsamheten som inte tas fram så mycket i de romantiska filmerna som jag älskar... som flyttar in först när drömmen går i uppfyllelse... det är då jag tänker... att det är bara sååååå jävla skönt att vara ensam.

För inte fan fanns det dammiga golv och odiskad disk i min dröm om tvåsamheten... nu säger inte jag att det inte finns i mitt liv som singel... för då skulle jag ljuga... faktum är nog att det finns fler dammiga golv och odiskad disk i mitt liv som singel... betydligt mer än vad jag upplevt i tvåsamheten faktiskt...

... nä det är inte de dammiga golven och den odiskade disken som flyttar in med tvåsamheten... det är kravet på att det ska dammas och diskas... och inte bara det utan även om när det ska ske... det kravet ser jag aldrig i en romantisk film... vid närmare eftertanke så ser jag inte heller någon diska i den filmen... alla sådana prylar verkar sköta sig själv i drömmen om tvåsamheten.

När jag bor ensam är det jag som bestämmer om och när det ska dammas och diskas... och om jag bestämmer mig för att det ska ske... sen... för att jag ska bara... men imorgon... så är det helt okej... det finns ingen som säger till mig att jag bara lurar mig själv med mina undanflykter... att jag kommer att må skit av att skjuta upp allting... det finns ingen som berättar för mig att det är viktigt att ta ansvar för sitt hem... ingen som berättar för mig att man kan byta dammsugarpåsarna...


... och köpa en ny diskborste...

... eller vattna blommorna (det är tydligen viktigt om de inte ska vissna och dö)... men det är klart... det finns nackdelar med att leva ensam också... som att jag inte har någon att skylla på när dammråttorna tar över och disken hopar sig... eller när blommorna dör... ingen att gnälla på när jag mår skit...

... förutom danskarna... och Lagerbäck... och grannarna... och alla andra idioter som kommer och hälsar på i mitt huvud när jag skiter i disken, låter blommorna dö och dammråttorna ta över...

... men visst är det bara sååååå jävla skönt att vara ensam... kunna sätta mig ner... och be...


... till min personliga Gud så som jag uppfattar honom...

Gud ge mig sinnsro... 
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inte skillnaden.

Och dra på trissor... det trillar ner en polett... jag börjar förstå... vad som är mitt ansvar...
... och att jag aldrig är ensam... aldrig någonsin...


... skönt...

Kommentarer :

#1: Judith - kaos och annat

Jag håller med i att det till viss del. Skönt att ingen ha att strida med om när och hur disken ska skötas osv.

Men så finns det ju så mycket mer i tvåsamhet som jag inte har i ensamheten.

Ingen att krama eller bli kramad av, Ingen att säga god morgon eller god natt till, Ingen att säga "Jag tycker om dig" till, Ingen att pussa i nacken, Ingen att gå ut och gå med, Ingen att planera dagen med, Ingen att ha ett liv tillsammans med, Ingen att älska med!

Visst är det många nackdelar också med tvåsamhet men för mig är inte det ett liv jag vill ha för evigt. Trots att jag ingen tvåsamhet har haft på ruggigt många år. Ruggigt många.... Så hoppas jag ändå att min Prins en dag kommer in i mitt liv och som jag kan leva med resten av mitt liv. Tids nog...när det är meningen! :-)



Kram

skriven
#2: suz.

mm...jag brukar oxå tänka på det där med ensamhet och tvåsamhet, och jag tycker oxå om att vara ensam. Jag kan ibland vrida till tanken så att..jag börjar undra om jag e "riktigt frisk" som trivs så bra att vara ensam. Nu ser jag bättre, det finns fler.. som av någon eller annan anledningar känner som jag =)sköönt att vara ensam...hemma iaf. Sen ÄR det så för mig också...jag är heller aldrig ensam så, och då kom jag på, att hur jag än vänder mig.. är vi två, eller fler ändå, när andan faller på!

skriven
#3: suz.

När "anden" faller på, menar jag ju!

=)kramen(=

skriven
#4: peter

Jo det finns två sidor av myntet... och jag tycker också attdet känns himla bra när jag hör om andra som trivs ensamma...



... det är ju i dessa "bonde söker fru-tider" nästan lite förbjudet att trivas i sin ensamhet verkar det som... att det skullöe vara något "fel" på oss...



hehe... "fel" har jag så det blir över... men att trivas i mitt eget sällskap räknar jag inte till dem L...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :