Jag har kontakt...

... igen.

Det är väl ändå lite underligt att vissa saker har en tendens att trilla bort i mitt liv... att jag får jobba som en galning för att det inte ska hända... och att de sakerna ofta har en sak gemensamt... att de tillför mitt liv en extra kvallitet... ja att det är prylar som helt enkelt är skitbra för mitt mående... ja jag snackar om... en regelbunden kontakt med min sponsor... och jag pratar om stegarbete (för er som inte vet det så är stegarbete någonting vi som är med i NA använder oss av för att tillfriskna)... sponsor är också en NA-pryl och kan väl närmast översättas med... en slags mentor.

Det kan ju låta sinnessjukt att det kan vara svårt för mig att upprätthålla denna kontakt... det borde ju vara den enklaste sak i världen eftersom jag ju VET att jag kommer att gilla resultatet jag får av att... jobba i stegen... och använda min sponsor...

... men jag kan förstå varför jag beter mig som jag gör... för att tillfriskna är inte alltid en allt igenom angenäm resa... att tillsammans med min sponsor jobba i våra steg och se ärligt på röran jag ställt till i mitt liv... med vidöppna ögon... och att erkänna för mig själv vem jag blivit i mitt missbruk är inte så skoj... och även om jag nu VET att det inte finns några genvägar så är det just i stegarbetet och kontakten med min sponsor som mina "favoriter"... sen... ska bara... och imorgon mest gör sig påminda... konstigt...

... för när jag ser på vad som hänt sedan jag börjat jobba i stegen och använda min sponsor regelbundet... så är det ingen som helst tvekan... allt... precis ALLT har blivit bättre i mitt liv... NA:s program funkar på ALLA område i mitt liv... och ibland så visar det sig på ett väldigt tydligt sätt... som nu när jag har ringt det där samtalet till min sponsor... pratat om det jag inte vill prata om... böjt på nacken och gått emot min egenvilja... återtagit kontakten med tillfrisknandet... fått klumpen i magen att försvinna...


... och jag känner mig... fri... på riktigt... fri...

Kommentarer :

#1: suzanne

ja tack! instämmer, vilken lättnad det kan bli när detta "underbara" stegarbete blivit liggande... av en eller annan anledning...och sedan återupptas, YES! sen har det slagit mig att det nog är en del i processen att stegarbetet blir liggande då och då...bara för att åtnjutas just den befriande känsla som infinner sig när det tas upp igen. kramen.

skriven
#2: peter

En intressant vinkel som jag givetvis direkt hakar på... så måste det ju bara vara L... och som de kloka i vårt program alltid säger...



... vi är PRECIS där vi ska vara... alltid L...



... men visst är det en helt ljuvlig känsla att vara på väg framåt i stegarbetet...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :