Tungt...

... är kanske bra?

Med livet är det ju oftast så iallafall... att det är när jag jobbat mig igenom ett tungt skitmående som det händer grejer... må bra är ju enkelt... men ett riktigt sunkigt tungt skitmående är lite svårare... då brukar jag känna av växtvärken... för helt klart är ju att det är genom att fixa mina sunkiga mående som jag växer mest.

Nu var det inte min psykiska hälsa jag tänkte på... nä mer vad som händer när jag springer ut i skogen... i morse var det fan riktigt tungt... oj vad det tog emot... hela kroppen skrek åt mig att den ville vila... att den tycker att jag håller på med galenskaper när jag tvunget ska springa varje dag... min kropp fattar inte varför jag inte lyssnar till alla andra springare som säger åt mig att det inte är bra för kroppen...


...att kroppen behöver vila...

... så tacka fan för att min kropp protesterar... för jag ger fullständigt fan i vad alla andra säger... jag springer ändå... för jag vill... ja jag vet inte riktigt vad jag vill... lära känna mina egna begränsningar och känna hur min kropp reagerar på mitt springeri... skaffa mig en egen erfarenhet kanske? 

Fan... jag har ju märkt att jag mår kanon när jag klarat av mina tunga psykiska perioder... så jag kan ju inte låta bli att fundera lite på att om... ja ni förstår... tänk om det funkar likadant fysiskt... nu är jag nyfiken...

... jag har en plan...

Kommentarer :

#1: Judith

En besatthet kanske?

Allt eller inget....

Bra sätt att knäcka sig på.

skriven
#2: peter

Ja jag förstår vansinnet L... men som det känns nu så är jag tvungen att anamma allt eller inget... jag vill inte tappa springeriet... och så är jag lite nyfiken på min plan också L... för jag har en sådan... och jag tror mig faktiskt bli en vinnare till slut... jaja den som lever (överlever) får se...



(((kram)))

peter

skriven
#3: Judith

Det finns en stor risk också...och det är att du överanstränger dig och pajar något som sedan inte går att reparera och så kan du inte springa alls mer...

Jag vet dom som gjort så!



Men som tur är så har vi ju alla val...du gör på ditt sätt och andra gör på sina sätt. Alla sätt utom dom dåliga sägs ju vara bra! ;-)

skriven
#4: peter

Jag springer en såpass kort runda och tar det rätt lugnt så jag tror inte att det är någon större risk... faktiskt L...



... å ikväll är det yoga L...



(((kram)))

peter

skriven
#5: Judith

HAHAHAHAHA.....jajaja.... ;-)

skriven
#6: peter

mmmmm L...



(((kram)))

peter

skriven
#7: Eva T

Hej min Vän !

Du/vi om några borde väl veta, att om alla/ de flesta säger att det inte är bra då är det nog så. Jag kommer ihåg någonstans väl gömt i mitt huvud att någon sa samma sak när det gällde drogerna, att det kanske inte va så bra. Men fan jag mådde ju sååååå bra, ju. Så inte kunde det väl skada. Du tror kanske inte att det går att jämföra men se det gör det. Förnekelse, ursäkter, mår bra, liten runda..... Nonchalerad sjuka kan få förödande konsekvenser.

Ha det bra min vän, jag gästar er kanske på torsdag.

skriven
#8: peter

Jag hoppas att jag får träffa dig på torsdag... och jag tror mig veta vad jag håller på med i min träningsiver L... vi snackar ju inte direkt om några maraton eller hejdlös utmattning... vi pratar om att omväxlande gå och springa 2680 meter om dan L... ska jag lyckas skada mig på det så är det nog inte meningen att jag ska springa...



(((kram)))

peter

skriven
#9: anette

du lever ditt liv som om det vore ett äventyr och det gillar jag med dej ler<3 ॐ

skriven
#10: Eva T

Hej igen min Vän !

Nä där missuppfattade du mig allt.

Det är nog inte skadorna av själva springandet som oroar mig, utan ditt sätt att inte se/lyssna varken på din kropp eller andra.

Som det här med att utöva några aktiviteter med feber förkylning eller andra infektionstecken i kroppen.

Att "överanstränga" en kropp i ett svagt eller i ett stadie av återhämtning är kanske inte alltid ( aldrig någonsin) bra. Inte ens om man heter Peter.

Kram

skriven
#11: peter

Livet är ju ett äventyr... och jag blev glad över att du ser att jag lever mitt liv i ett äventyr L...



... å Eva visst fattar jag vad du menar... men när jag pratar med dig handlar det bara om att jag vill ha det sista ordet L... och att jag är lite glad över att du är rädd om min hälsa... tack...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :