När fan börjar ålderdomen... har det med rullatorn att göra eller är det en nära döden upplevelse?
Jag sprang ut i skogen i morse... har haft ett litet uppehåll med springeriet eftersom jag ju var sjuk förra veckan... så idag var det då dax igen... på ganska lätta ben sprang jag ut ur mitt hus... skrämde iväg två rådjur på direkten... vilket inte på något sätt tog bort min känsla av att vara ett med naturen... det var en underbar morgon i skogen... solens strålar speglade sig i morgondaggen... temperaturen var behaglig och det var rackarns friskt... på ett väldigt vackert sätt.
Jag kände hur jag levde när jag sprang genom skogen... det gick faktiskt rätt lätt... jag börjar tro att jag är vad som kallas för "lättränad"... ett flippat uttryck som finns i springerivärlden och inget som jag någonsin tänkt på tidigare i mitt liv... jaja i vilket fall som helst så var det lätt att springa idag... tills jag kom hem igen... för efter min springerirunda höll jag fan på att dö... jag kände mig sjuk och febrig i flera minuter... ja vi snackar nog fan en timme... är det ålderdomen?
Flippat det här med att bli äldre tycker jag... när jag var yngre så trodde jag nog att när jag var över 50 så kunde jag lika gärna lägga mig ner och dö (det har ju visserligen rätt många av mina polare gjort men det beror ju på att de är narkomaner... inte på att de är gamla)... men det tycker jag inte längre... tvärtom så har jag nog aldrig tidigare varit så här tacksam över mitt liv... jag älskar livet mer och mer för varje dag... men visst fan märker jag att jag blivit äldre...
... inte på det viset som jag trodde utan på lite mer difusa sätt.
Förr i tiden (vilket jävla uttryck det låter som om jag var 150 år gammal) då märkte jag inte av om jag bara sov en timme eller två på natten... nu är jag helt slut en hel dag om jag lagt mig lite senare än vanligt... en annan sak som jag lagt märke till är att mitt hår trillar av och jag har fått en flint (tack och lov så ser jag inte det själv när jag kollar i spegeln... för hur jävla gammalt låter inte det)... jag ser också att mina skrattgropar inte försvinner när jag försöker se allvarlig ut... men mest av allt så märker jag av mitt åldrande på att jag inte orkar lika mycket längre... att jag har blivit en aning tröttare med åren... och det stör mig... för nu är jag tvungen att planera mitt liv och ta hänsyn till detta faktum... jag kan inte lägga mig för sent kvällen innan jag har något viktigt att göra... det tar för mycket energi... är det ålderdomen?
Men visst finns det finns också fördelar med att bli äldre... påtagliga... vissa saker är inte så viktiga längre... jag är lugnare och tryggare i mig själv... känner att det kanske inte är så himla dumt att sitta och mata duvorna i parken... för jag börjar fatta vad det är jag kommar att titta på... och helt ärligt... det är inte duvorna...