... borde ju vara välbesökta på en idéell förening kan man tycka.
Men helt ärligt så tycker jag mest att de är rätt folkfattiga... vi på VågaVa har rätt mycket medlemmar men väldigt få medverkande på våra årsmöte... och så har det alltid varit... åsikter om vår verksamhet har det väl aldrig varit någon brist på... och tro det eller ej men mest har det faktiskt varit en positiv respons... detta trots att jag mycket väl kommer ihåg de något skeptiska blickarna som kunde möta mig och leffe när vi nyss hade startat upp vår förening... nu bör det ju tilläggas att vi inte riktigt var fyllda till bredden av tillit själva heller... vissa nojor satt djupt... riktigt djupt... 
... ta den där med telefonerna... vi var helt övertygade om att våra telefoner var avlyssnade...
... och det är väl inte utan att jag fortfarande kan ha mina misstankar om att så var fallet i början... och att det kanske t.o.m. hade varit ett tjänstefel att inte ha telefonavlyssning på oss... vi var ju inte guds bästa barn i våra tidigare liv... men jag kommer ihåg känlsan av lättnad när vi i VågaVa:s barndom konstaterade att det faktiskt inte spelade så stor roll om vi var avlyssnade eller inte... vi var ju inte längre några kriminella narkomaner... och hade inget att dölja...
... ja det var en skön känsla att förstå det.