... var det länge sedan jag drömde.
Men i natt i ett tillstånd där jag höll på att lämna vakenlandet och flyta in i drömlandet så hände det något underligt... underligt och skrämmande... min sömn är lite rubbad sen pappa dog och jag har vaknat några gånger varje natt de senaste nätterna... och det är ingenting som förvånar mig... någonstans så tror jag att jag bearbetar pappas död när jag drömmer... lägger pusselbitarna på plats så att säga...
... men som jag skrev... inatt så hände någonting underligt och skrämmande... och i mitt halvsovande tillstånd så kände jag en känsla som jag nästan hade glömt bort... när jag var ett litet barn så drömde jag ofta en mardröm... samma dröm om och om igen... jag kommer inte ihåg vad den handlade om (eller om det ens fanns en handling)... men känslan... den obeskrivbara skräcken som den drömmen gav mig... 
... just precis den känslan kom som från ingenstans och hälsade på mig inatt.
Jag kunde känna en förnimmelse av den fasansfulla skräck som jag kände när jag som en liten pojke vaknade genomsvettig efter att ännu en gång ha drömt min återkommande mardröm... och fy fan... som vuxen så är det väl ingen fara... men en liten pojke ska inte behöva vara så rädd... någonsin.