Konflikter...

... är oftast väldigt bra.
.
Nu menar jag inte att jag gillar konflikter... tvärtom så är jag i det närmaste livrädd för konflikter och även om det inte stör mig så mycket längre, eftersom jag ju inte är så himla rädd för att vara rädd längre... så betyder ju inte det att jag njuter av dem.
.
Men det är när jag/vi vågar ta tag i en konflikt och gå igenom den som det verkligen händer prylar... då snackar vi ofta om att utvecklas på alla möjliga och omöjliga sätt... och det finns inte mycket som slår den lite lätt nervöst bubblande frihetskänsla som jag upplever efter att ha klarat av en konflikt som byggt bo mellan mina öron... och det finns en massa olika sorters konflikter att "njuta" av... ta bara en sådan "enkel" sak som när inte datorn gör som jag vill... den konflikten vinner jag inte genom att skrika högt eller slå sönder något... nej då är det nog nästan bara andliga principer som kan hjälpa mig... jag menar inte att jag genom att be till Gud löser några problem... men jag kan tillämpa... tålamod... och be om hjälp... och ärligt se mina tillkortakommande... erkänna att jag inte fixar allt själv... även om jag gärna vill.
Det behövs lite mer än att klistra på mig några propellrar för att jag ska kunna flyga.
.
När jag alldeles för sent äntligen kom fram till jobbet idag så fick jag berättat för mig att det hade varit några dagar fyllda med konflikter... och att det hade hänt någonting väldigt fint när alla tillsammans jobbade sig igenom det jobbiga läget... gruppen var tajtare... mer kärleksfull och tolerant mot varandra... och det var en gåva för mig att sitta ner och käka med ett gäng som fixar att gå igenom en konflikt.

Kommentera inlägget här :