Och jag kan bara hålla med, visst är jag en 12-stegs Taliban... exakt en sådan som jag var rädd för att bli... och som jag naturligtvis ALDRIG skulle bli... för jag var livrädd för 12-stegsrörelsen i allmänhet och NA (anonyma narkomaner) i synnerhet... min polare leffe hade ju blivit minst sagt underlig efter att han kom hem från sin 12-stegs behandling... inte ett endaste dugg psykotisk och med ett underligt glittrande i ögonen...
... han hade t.o.m. mage att påstå att jag hade problem med droger... och då menade han inte det enda problem som jag kände till när det gällde droger... att de kunde ta slut... för utan droger var faktiskt livet väldigt problematiskt innan jag hittade till NA... nä han menade på fullaste allvar att jag inte kunde kontrollera mitt drogande... och lurade iväg mig på mitt första NA-möte.
det finns NA-talibaner överallt i världen... massor av drogfria livs levande narkomaner.
Jag tyckte att de som satt på mötet var väldigt underliga... pratade om konstiga grejer... tacksamhet... glädje... andlighet och jätteskumma prylar... och jag blev allt lite rädd... men leffe fortsatte att släpa med mig på mötena... lite nyfiken blev jag allt... på vad jag till en början uppfattade som en sekt... och eftersom jag är en beroende ut i fingerspetsarna så hade ju jag en liten egen plan för hur jag skulle fixa mitt liv... och "friskförklarade" mig efter ett halvår...
... firade med en rejäl fylla som varade i några dagar innan jag kapitulerade... den 10 maj 1998... det var dagen då jag bad om hjälp... ett av mina bästa beslut någonsin... och svåraste... för det var inte lätt att be om hjälp för mig... jag hade ju hela mitt liv levt enligt deviser som "bra karl sköter sig själv"... "ensam är stark" och "sköt dig själv och skit i andra".
Det gick inte på en dag att förvandlas till en 12-stegs Taliban... för till en början så ville jag fortfarande gå min egen väg... jag behövde ingen sponsor... eller jobba i stegen... för jag var fortfarande livrädd för att bli hjärntvättad... och förvandlas till en viljelös grönsak som inte kunde tänka själv... länge, länge gick jag min egen väg (och gör väl fortfarande lite då och då) och vägrade göra vad 12-stegsprogramet föreslog...
... för jag fattade inte grejen... att min frihet kom från att ta ansvar... att fixa en sponsor och bygga en relation på tillit... att jobba i de 12 stegen för att ta reda på vem jag var... göra service och att ta ansvar för mina egna beslut och släppa taget om det jag inte kan påverka... idag så är jag en 12-stegs Taliban av den mycket enkla anledningen att jag vill behålla det jag fått... nämligen min frihet att få vara mig själv...