Att blogga sig lycklig...

... vet jag inte om man kan göra...

... men att blogga är en flippad resa på många sätt.

Jag började ju blogga för att jag ville utveckla en rutin med att sätta ord på papper... eller nu är jag ju helt ute och cyklar... det var länge sedan jag skrev ner några tankar på papper... finns det människor som fortfarande skriver med papper och penna?

De tillfällena är rätt sällsynta för mig... det finns några få undantag...


... t.ex. när jag sitter på en föreläsning i min skola... då för jag anteckningar...

... som jag aldrig läser... och det beror inte enbart på att jag knappt kan läsa vad jag själv skriver... själva antecknandet är väl mest ett sätt att hänga med på föreläsningen om jag får försöka mig på en gissning... eller så är det som med bloggandet...

... för när jag bloggar så skriver jag bara om det som dyker upp mellan öronen just då... det finns tillfälle då jag sitter i bilen och bloggar mellan öronen på mig själv (utan papper och penna)... litterära mästerverk med massor av insiktsfulla visdomar... ja ni skulle bara veta vilka fantastiska berättelser ni går miste om... för inte fan kommer jag ihåg dem när jag sätter mig ner framför datorn... nä... då är de som bortblåsta... och mitt huvud känns mer som det brukar göra...

... tomt...

... för så är det... mina bloggar handlar mest om min vardag... en vardag som jag i rent underhållningssyfte kanske hade önskat var lite mer spännande av respekt för de som pallar läsa vad jag skriver... inte så mycket för mig eftersom det är min verklighet jag skriver om och att jag kan acceptera min vardag... ja jag kan t.o.m. säga att jag trivs rätt bra i mitt eget liv... jag är en lycklig kille för det mesta... och det är ju bra... för mig... skulle jag på något sätt kunna förmedla den känslan till en enda människa så har jag lyckats i livet... för att känna lycka är helt okej.

En annan sak som är roligt med att bligga är att jag träffar på människor som vet mer om mig än jag själv... och jag kan inte låta bli att fundera på om det finns ett samband mellan mitt teflonminne (jag har ju för fan redan glömt vad jag gjorde igår) och att jag är lycklig?

Kommentera inlägget här :