För det var inte fantomens häst det handlade om... nä... texten jag läste kändes som en käftsmäll... visst har jag lärt mig en hel del under alla dessa år som vi har jobbat med VågaVa... och jag har varit på föreläsningar... läst böcker och lyssnat på massor av människor... och i min egen föreläsning pratar jag också om dessa roller... på svenska... och då bl.a. om...
... hjälten... the hero.
Kom ihåg när jag gick på mitt första ACoA-möte (vuxna barn)... det var också någonting som rörde om det ordentligt i mina känslor... precis som nu när jag läste texten i min läxbok... på engelska... ja jävlar... några av mina känslor och viktiga delar i mitt inre fattade tydligen bara engelska... för det var någonting i denna texten som fick det att trilla ner poletter mellan mina öron... jag kunde känna igen mig själv som och förstå varför jag är som jag är... skönt att veta att det finns någon som förstår... lite mer om mig än jag själv gör...
... och visst är det väl nästan kusligt hur lika vi människor är varandra... hur vi reagerar på samma sätt i liknande situationer... och att det finns anledningar till att vi handlar på ett speciellt sätt...