Apoteket...

... är min sista livlina.

Så somnade jag då till slut... en timme... innan jag vaknade av att jag hade rivit sönder mina armar... trots detta så lyckades jag somna om och få några timmars sömn... och redan nu så tänker jag på nästa natt... den sista innan jag ska på besök hos doktorn i Lidhult... och jag tror nog att det är läge för ett besök på apoteket... de måste ju ha någonting som lindrar klådan.

Klåda är jobbigt... jag känner mig smutsig när det kliar... och även om jag märkt att det inte hjälper ett endaste dugg med att duscha så är det ändå det jag går upp och gör mitt i natten när jag inte kan sova (just inatt lite extra spännande eftersom strömmen gick när jag stod i duschen... becksvart med scampo i ögonen)... och egentligen så kan själva duschandet vara en orsak eftersom det torkar ut huden... men fan... klåda känns smutsigt... och smutsigt känns skämmigt... och skämmigt är jobbigt rent psykiskt... och psykiskt jobbigt skapar stress... och stress kan resultera i... klåda... jag börjar så smått förstå uttrycket som jag hört så länge... att...


... ibland har man rumpan bak hur man än vänder sig...

Kommentera inlägget här :