-"Går du fortfarande på möte?"...

... är en fråga som jag stöter på lite då och då.

-"Blir du aldrig frisk?"

För någon utanför vår gemenskap så kan frågan vara berättigad... för jag är ju sjuk... och min sjukdom är beroendesjukdomen en sjukdom som det går alldels ypperligt att tillfriskna från... men som paradoxt nog aktiveras när jag inte behandlar den... lite likt diabetes men på ett mer subtilt sätt... för det är en lurig sjukdom jag har... den är listig stark och falsk.

Det finns en sida i mig som gärna lyssnar på kommentarerna jag skrev här ovan... som tycker att det får vara bra nu... att jag är "frisk"... som vill få mig att tro att det är en sjukdom som kan liknas vid att bryta ett ben... att när jag tagit bort gipset så kan jag fortsätta som förut (typ kunna dricka socialt)... vilket jag inte kan eftersom jag är alkolist... en alkolist som inte kan sluta dricka när jag väl börjat... det spelar ingen roll hur länge jag varit nykter... jag blir aldrig frisk... tack och lov... för så länge jag fortsätter att gå på mina möten... ringa till min sponsor... jobba i mina steg... ja då blir det bara bättre... hela tiden... tillfrisknandet tar inte slut... aldrig.

Så länge jag tar ansvar för min sjukdom så har jag ingenting att vara rädd för... ingenting... för det är nar jag tar ansvar för min sjukdom som jag blir fri... och med fri så menar jag... fri.


En mullestrut kan inte ta bort känslan av kärlek till livet som jag känner... jag är fri... fri att leva.

Kommentarer :

#1: Chrissie

Fan va bra skrivet!!!

Tack!

skriven
#2: peter

Tack...



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :